- Project Runeberg -  Solivro. Prins af Aeretanien /
186

(1906) Author: Hjalmar Bergman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

186

om ökade onda minnen hans hastighet, och han
flydde från dåliga tankar och missräkningar, som
ännu icke förlorat sin sveda.

Han såg sin flykt från slottet. De barnsliga
föreställningar och förväntningar, som drifvit honom
till detta första äfventyr, runnö honom i minnet.

— En så obetydlig lek, tänkte han, kan vara
viktigare än de planer, man uppgör med allvar
ocli eftertanke. Hur allvarlig och god var icke
min tanke att göra ett olyckligt folk lyckligt. Men
några råa sällars ohyggliga lek kom min tanke på
skam. Jag kan icke hysa medlidande för ett så
skamligt folk. Eller önska dem godt, som gjort
min älskling så illa.

— Tairavita!

Han ropade hennes namn. Det strök öfver
grottans väggar och bragte ett nytt lif i dess
fantastiska linjer. De glada och oroliga äfventyr,
som fyllt Solivros ocli Tairavitas vandrarelif, ilade
förbi genom det tätnande mörkret. Skuggorna i
grottan blef till de djupa skogarnas skymning;
trötthet som har en susande röst, gaf skogsvindens
aftonsånger.

Solivro stödde sig mot väggen.

— Kanske, sade ban sig. Kanske är det mot
dessa tider, min önskan går. Dess blick är
bak-åtvänd, dess kärlek är, hvad som redan varit. Min
önskan vill föra en lycklig tid ur minnets ram,
vill åter föra den så nära mina läppar.

— Tairavita! ropade ban. En barmhärtig
glömska bredde sin duk öfver den långa
skiljetiden. Ett ögonblick hade han känslorna hos det
barn, som trodde sig famna lyckan, då dess läppar
trycktes mot en flickas mun.

Plötsligt ristades på grottans vägg en
förskräcklig teckning. En blixt, en hastig eld för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:03:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bhsolivro/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free