Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
— Men jag vill, att du ska höra mig under
tystnad. Och då jag slutat, får du icke beklaga
mig. Ej heller får du framdeles föra det på tal,
som jag nu vill berätta.
Savagrin samtyckte, och Solivro berättade
honom allt. Sedan ban slutat, försökte den gamle
gång efter gång att säga något, som säkert var
ämnadt till tröst. Emellertid nöjde ban sig med
att obarmhärtigt draga i de stackars hårtofsar, som
tiden ratat. Slutligen sade han:
— Nåväl, furste, för dig återstår ingenting
annat än att söka bevara den makt, din son en
gång ska ärfva.
— Jag är emellertid rädd, att detta icke kan
ske utan strid och en myckenhet besvär. Men
du är ju ännu ung, och strid och besvär är
törhända för dig icke någonting så pinsamt och
obehagligt som för mig.
— Jag bar hört onda röster, och jag är icke
helt och hållet okunnig om, hvarifrån de komma.
Du har en farlig fiende. Men du har äfven en
kraftig och trofast vän, Barrelen. Han har
åtminstone för stunden lyckats tysta de onda rösterna,
som redan vunnit mycket gehör. Detta har jag
tydligen märkt på de båda mycket olika hälsningar,
som min vän Terbenne bestod mig. Den ena igår,
kort, snäf, murrig och föraktlig; den andra idag,
leende, älskvärd, med läppar, som sträfvade åt
alla håll, och med ett hufvud, som skulle fallit af,
om det icke hade varit så lätt.
— Nu gäller det att handla klokt. Du kan
icke utan stor fara gynna matretterna, som
föröfrigt visat sig bra litet älskvärda —
— Savagrin, jag hatar matretterna, som handlat
så illa mot Tairavita. Men jag kan ej förfölja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
