Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
människor af ett blod, som flyter i hennes och
barnens ådror.
— Och likväl måste du. Ty först då ska
aeretanerna vända sin kärlek till dig och ditt hus.
Först då ska de med lugn kunna hälsa din son
som Aeretaniens prins.
— Aeretaniens prins —
Plötsligt sprang han upp.
— Savagrin, lämna mig! Jag kan icke. Det
var ju min glädje att göra dem lyckliga. Deras
ondska väckte en hastig och förskräcklig vrede.
Jag dömde dem. Men nu kan jag icke mer.
— Herre, du behöfver hvila.
Han strök honom öfver pannan. De gamla
händerna fumlade bland draperierna och skillde dem.
— Du behöfver hvila, herre. Farväl!
Efter en stund kom kammars ven nen, som
skulle vara behjälplig. Solivro kände honom icke.
— Du är icke densamme, som förr tjänade
mig?
— Ack herre, den förre kammarsvennen liar
sedan länge upphört att vara det. Han är nu
befälhafvare öfver slottsvakten.
Med viktig och förtrolig min tillade han:
— Barrelen har gynnat honom.
Fursten lät honom gå. Ännu till hälften
påklädd kastade ban sig öfver bädden. Tankarna
foro vill; en svindel gungade honom upp och ned.
Slutligen sjönk han, sjönk, sjönk.
— Nu somnar jag, tänkte ban. Ett minne
dök upp.
— Om jag nu somnar, smyger sig Tairavita
förbi. Jag måste vaka, tills hon kommer.
Alltjämt sjönk han.
— Hvart kommer jag? — Nu somnar jag —
Men han somnade icke,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
