Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
vördnaden. Det är endast det unga och starka
man sätter pris på. Och dessutom blir det nöd
och elände. Vi tvingas till medlidande, och vi
måste afstå från många angenäma små vanor, som
ha blifvit oss mycket kära. Vi tycka icke om
dylikt, vi gamla.
— Du hör, jag tänker på allt detta. Och
likväl ber jag dig gripa till vapen. Det är på dig,
jag tänker, ocli på ditt land.
— Jag liar aldrig trott, Savagrin, att du rådt
mig för din egen nyttas skull.
— Och du har häller aldrig haft skäl att tro
någonting dylikt. Din välfärd har varit mitt enda
syfte. Men nu ligger också en annans välfärd på
mitt sinne.
— Ser du, sade han, och lians ord fingo
härvid en förlägen klang och en hastigare takt. Ser
du, jag har en gång begått en oförrätt mot dig.
Ja, du får icke fråga mig, hvari den bestod. Din
vänskap är ju allt, hvad jag äger.
— Men nu vill jag godtgöra. Jag vill
godt-göra Tairavita och er son, hvad jag brutit mot
dig. Det är för deras skull jag ber dig gripa till
vapen mot ett släkte, som hotar bli icke blott din
och Aeretaniens utan äfven deras olycka.
Solivro ryckte till.
— Aj, Savagrin! Diu hand är icke varsam
längre.
Nu inträdde Barrelen. Han hade lyssnat till
Savagrins ord. Han beslöt att bruka list för att
med ens drifva all tvekan på flykten.
— Herre, sade ban, jag har befallt dina
höfvidsman att sammankalla och ordna alla stridbara
män. Inom tjugu dagar är vi redo att draga i fält.
Solivro reste sig; bindeln stannade i Savagrins
händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
