Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det är således du, som befaller?
Han hade en förundransvärd förmåga att göra
sig liten, denne Barrelen. Och nu begagnade ban
sin förmåga.
— Det är då icke din vilja, herre?
Fursten svarade icke; han gick af och an
genom rummet. Savagriu började belt säfligt att
ordna sin bindel på nytt. Barrelen stod med sänkt
hufvud.
Slutligen stannade lian framför den plats, där
Irlam nyss hade stått. Han vände ansiktet mot
väggen. Med en på en gång ängslig och lättande
suck — en sådan, som man uppger, då man viker
för ett starkt begär, mot hvilket man länge kämpat
— sade han:
— Jo, du har rätt.
Och då Savagrin helt oskyldigt frågade, hvad
ban menade, tillade ban:
— Det är min vilja.
OM SOLIVRO, OM HANS ÄTT OCH OM HANS FOLK.
SOLIVROS STRID.
Aeretaniens furstar voro städse krigiske män,
som räknade vapnens bedrifter bland sina skönaste
och största. De faror, som hotade deras rike och
makt, hade gifvit dem denna stridsglädje. Och
de gamla furstarna hade aldrig funnit någonting
Angelägnare än att hos sina söner upptäcka eller
uppväcka en lust, som de själfva känt och som
de sett hos sina fäder.
Furst Virior hade icke varit den minst
stridsglade af Aeretaniens herrar. Det berättas om ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
