- Project Runeberg -  Solivro. Prins af Aeretanien /
221

(1906) Author: Hjalmar Bergman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

221

Under det detta tilldrog sig ute på slätten,
hade Barrelen gjort sig stor och fruktlös möda för
att hejda sina knektar. De ville tillbaka till staden.
Där skulle de nog försvara sig både mot matretter
och mot bedrägliga furstar. Ja äfven mot alltför
storordiga höfvidsman.

De vände helt om och tågade tillbaka med en
skyndsamhet, som alltför mycket liknade flykt.
Likväl förklarade de, att de alls ingenting hade mot
att kämpa under en förståndig människa. Men att
kämpa under en vanvettig bedragares befäl, en
galning, som först hetsade dem mot fienden och
sedan förbjöd den att slå ihjäl det usla anhanget,
därmed hade de ingen lust. Och dessutom —
upprepade de gång efter gång med slösint envishet —
dessutom voro de vana att se furstekedjan lysa
öfver anförarens skuldror. De voro vana att se
det; de ville se det. De funno denna förklaring
af ett fegt beteende så tillräcklig och så ursäktande,
att den helt ocli hållet tillfredsställde deras
samveten och deras stolthet.

Barrelen hade uppgifvit hvarje förhoppning att
kunna tvinga sina knektar till strid. Matretterna,
som knektarnas ryggar ingifvit ny förtröstan,
närmade sig allt hastigare. Icke af medlidande men
af klokhet måste Barrelen söka rädda sina trupper.
Han utdelade befallningar, som skulle ordna deras
återtåg. Han red sist af alla, men hans röst och
de välkända befallningarna bragte de gamla
knektarna till besinning. De stannade och samlade
sig kring honom.

Plötsligt skildes lederna. Fotknektarna kastade
sig till höger och vänster, hästarna stegrade sig, ett
bedöfvande dån af springande fötter slukade alla
andra ljud. Det var Sorrel och hans jägare, och
framför den vilda och snabba skaran red furst Solivro.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:03:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bhsolivro/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free