Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
Och han fann. En människa stod bredvid
honom. Det sved i hans hjärta, och han förstod,
att ban funnit. Men han ropade:
— Irlam, är du där?
Han fick icke något svar eller hörde det icke.
Då ropade han ännu en gång:
— Irlam, är du där? Jag är Solivro, hvars
son du har mördat.
Det föreföll honom, som skulle dånet tystnat,
som skulle allting lyssna. Och ban tyckte sig höra
ett hjärta, som klappade häftigt. Då sträckte han
ut sina händer och rörde vid ett hufvud, ban lät
den vänstra handen sjunka ned öfver skiddran, i
den högra höll ban knifven lyftad. Och plötsligt
kastade ban sig framåt, Någonting vek och
vacklade. Han föll öfver en kropp, som icke gjorde
något motstånd, knappt en rörelse. Ännu en gång
ropade han:
— Är du Irlam, som mördat min son?
Han böjde ned hufvudet och lyssnade. En
lång, plågsam suck steg upp emot honom, en
jakande hviskning.
Då tryckte han knifven in under den
liggandes haka.
Han reste sig och gick därifrån. Han skakade
sina händer och strök med ärmen öfver det blodiga
ansiktet, Och i det samma föll det honom in,
att ban trefvat på sin fiende, Uksom en älskare
trefvar öfver sin kära, då han finner henne i mörkret.
Slutligen hade ban omfamnat honom.
Han skrattade till.
Men med hög röst sade han:
— Jag har dödat honom.
Han gick utan att veta hvart, Tystnaden
rundt omkring förvånade honom. Röken var borta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
