Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
rätt. Låt mig nu icke glömma det. Du måste
påminna. Ja ja.
— Och du själf? Är det du, som ska tala?
— Nej, icke jag. Det får Terbenne. Min
röst har blifvit för svag.
— Dessutom, herre, vill jag icke länge dröja
i ditt rike. Jag vill följa min längtan och vandra
till skymningens land.
— Skymningens land, upprepade Solivro. Och
i begrundande ton tillade han: Där var jag, där
var jag. —
— Men jag minns icke. —
— Ja, ja, Savagrin, det är bra. Men du blir
mig nära under festen?
— Ja under festen.
Då Savagrin stod i begrepp att aflägsna sig,
höll han honom tillbaka,
— Skymningens land, hur var det? Jag
minns icke.
— Ja, ja, det gör detsamma. Det är bra.
Och med raska steg, som likväl icke riktigt
höllo takten, skyndade ban ned för den gång, som
ledde till de aeretanska furstarnas hvilohus.
Kvällen fore den dag, till hvilken de
femhundrades fest hade utsatts, red en ensam kvinna
in genom norra stadsporten. Hon bars af en mager
och haltande gammal åsninna, som, om hon visat
sig för Savagrin, säkert skulle ha påmint honom
om den vise Taniamens tåliga väninna.
Kvinnan själf såg ganska underlig ut, där hon
satt skakande på den skarpa åsneryggen, fastklamrad
och hopringlad som en orm. Glädjeeldarna roade
sig med hennes skugga och de lustiga små bytingar
och halfväxta slynglar, som dansade rundt eldarna,
beslöto att roa sig med henne själf.
— Hör käring! ropade de. — Hur länge ska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
