Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
som flugvingar. De beundrade högeligen hans
förmåga att börja med ett och sluta med ett annat.
Hans uppgift var att prisa en krigisk furste, och
han talade om dygder. I sanning en
beundransvärd förmåga! Detta tal tycktes skola kunna
jämföras endast med den unge Selerels »Lof öfver
Skaparens upphöjda tankar», hvars inledning
utgjordes af en noggrann skildring af apans sätt att
tvätta sin måge.
Den stackars Selerel var icke ung längre. Han
hvarken hörde eller såg. Men genom en lycklig
slump voro hans blinda ögon oafbrutet riktade
mot talareu. Och han mumlade långa ramsor,
som ingen förstod, och som därför mycket väl
kunde tagas som ett erkännande af den värdige
vännens och efterträdarens förtjänster.
Savagrin hade sjunkit åt sidan och tycktes
nära att falla i golfvet, Barrelen gled af och an
på sin stol lik en otålig gosse. Och alla de olärda
tycktes dela hans otålighet. De flyttade sina
fötter och krökte och rätade sina ryggar och
andades tungt.
Endast Solivro satt i samma ställning. Han
stirrade envist på mattan. Och lika envist
smålog han.
Terbenne fortsatte; hans kamrater spetsade
öronen. Nu skulle svängningen komma.
Då drogos draperierna åt sidan; man hörde
hviskningar och lätta steg; alla sågo mot ingången.
En kvinna! En kvinna, som lugnt och
obe-sväradt gick fram emot fursten. Ostata!
Verkligen Ostata! Ostata höljd i svarta, hängande
slöjor.
Hur otillbörligt! Hvar och en visste, att hon
hatade fursten. Hvad ville hon här? Hvarför
kom hon icke i tid? Var det passande att af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
