Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någon sjömanssång, som handlade om hem och
älskad kust och fosterland och stormar och strid
och försvar och hjärtan som alltid skulle klappa
för dear old England.
— Adjö, sade Nordling plötsligt. — Jag kan
ej stå här längre. Tack, Mattson och — och
hälsa Sverige.
Han gick raskt sin väg utan att se sig om.
Det kändes som krympte hjärtat våldsamt samman,
som kramadt af en fruktansvärd hand. Och därpå
fylldes bröstet med något hett — bestämdt skulle
det sprängas och hjärtat brista.
— Nu är sista förtöjningen kastad, sade han.
Han sade om frasen flera gånger, men visste ej
hvarför. Utkommen på trappan kände han att
det regnade, graniten var svart af regn. Det var
kallt och kändes skönt. Han gick rakt fram med
ansiktet uppåtvändt, höstregnet sköljde som strida
tårar öfver kinderna. En spårvagn stannade.
Han klättrade upp och den rullade vidare. Först
i tunneln märkte han att det händelsevis varit
ett nordsidans kabeltåg, som han gått upp i.
Det kunde lika gärna hafva varit västsidans linje,
ty han brydde sig för stunden ej om hvad han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
