Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lugg, att Hugo fått bestämd afsmak för vidare
umgänge. — Han hörde ej längre hop med dem.
Men nu — nu, hvar fanns Ysail? Om han
blott finge en enda gång till trycka henne intill
sig, nu då han var säker, var på solsidan och
skulle kunna njuta utan att tigga. Han erinrade
sig plötsligt att hon ju ej ens visste hvad han
hette — hon hade aldrig frågat. Ja, hvilken
underlig tös, hon frågade aldrig, det var ju nästan
overkligt . ..
Trottoarens folkström började nu åter vaja
och svänga framåt. Kabeltågen rullade alltjämt
förbi, men ej fullt så tätt. Vagnarna glesnade,
passagerarna började uppblandas med
butikbiträden. Hugo fick en knuff af någon, han sneddade
gatan och gick in till Wosslicks. Då han
öppnade svängdörren och mekaniskt lyfte blicken
mot gatfonden, såg han hur kabeltågens
släpvagnar, hvars violetta och röda ögon blinkade
efterst, slukades af vintermörkret.
Salen var sig lik. I det töckniga ljuset från
pelarnas lampor skymtade den förfärliga
oljemålningen öfver Karl den Stores intåg, och de tre
flug-smutsade porträtten öfver hvar sin dörr sågo stelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
