Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Katolicism och protestantism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ställas under diskussion, vädjar man till det berättigade. Man
fastslår hufvudpunkterna i läran med hjälp af tradition och
teologiskt anseende.
På sådant sätt har den äldsta katoliciteten uppstått.
Katoliciteten är den erkända kyrkans tro och författning i motsats
mot sekterna och kätterierna. Och det erkända hvilade på
hvad pluraliteten och de mest ansedde ansågo som giltigt.
Härvid spelade helt naturligt ej blott den nya kristliga
principen sin roll utan äfven invanda föreställningar och härskande
traditioner. Det ligger i sakens natur, att element från den
antika tankevärlden skulle intränga i den åskådningen, som nu
gjordes till dogm. Från vetenskaplig synpunkt torde det redan
få anses som uppvisadt, att den dominerande tillämpningen af
logosspekulationen på kristologien tillförde åtskilliga främmande
tillsatser i fundamentallärorna om Gud och att
sakramentsuppfattningen förändrades i riktning mot det magiska genom inflytelser
från nyplatonismen och syrisk mysteriesynkretism.
Men det är särskildt två ting, som gör det påtagligt, att
katoliciteten redan nu betyder en kompromiss. Det är kulten
och prästämbetet. Några af den levitiska kultens grundsatser
tillämpades af de apostoliska församlingarna, ehuru gudstjänsten
här var mycket enkel och praktisk. Och snart nog uppfattades
hela gudstjänsten hufvudsakligen som ett offer med
nattvardsbordet som altare, och härmed blef vägen öppen för kultens
utbildning och omdaning efter mönstret af andra äldre religiösa
sedvänjor. Steget blef icke långt till att betrakta Herrens
nattvard som ett offer.[1] I samband med detta betraktelsesätt
lades alltmer vikt vid gudstjänsthandlingarnas bestämda form.
Vid de antika offertjänsterna skulle allt gå strängt formenligt
tillväga, och samma åsikt gjorde sig nu alltmer gällande vid
de kristna ceremonierna. Tonvikten lades mer och mer på
det yttre. Själfva handlingen tänktes i öfverensstämmelse
därmed förpliktande, och däraf måste följa, att handlingen såsom
sådan skulle tilläggas religiöst värde. Men därmed är då också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
