Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Katolicism och protestantism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kristendomens väsen i hög grad modifieradt och förvandladt,
ty detta fordrade ursprungligen endast en tillbedjan i anda och
sanning och tillåter icke, att man lägger väsentligt religiös vikt
vid gudstjänstens yttre anordning. Katolicismen gick en
medelväg och skilde mellan ritus universales et particulares och
betonade, att de förra äro nödvändiga, att de måste vara strängt
förpliktande och sålunda äfven medföra religiös förtjänst.
Mycket tidigt inkom helgonåkallan i den gamla kyrkans
gudstjänst. Historien härom är ifråga om detaljerna mycket
invecklad. Men säkert är, att äfven på detta område
föreligger en tydlig ackomodation till antika föreställningar och att
religionen äfven i denna punkt bestämdes af främmande
element.
Allra tydligast ter sig dock kompromissen ifråga om
prästämbetet.
Det katolska prästbegreppet uppstår i samband med
åskådningen om gudstjänsten som ett offer. När nattvarden fick
karaktären af mässoffer, måste redan prästämbetets
ursprungligt kristliga natur ha undergått en verklig väsensförändring.
Uttrycket präst kommer af det grekiska ordet πρεσβύτεροσ,
äldste. Och i den ursprungliga användningen i de apostoliska
församlingarna förekommer icke ett spår till hierarkisk
bibetydelse i ordet. Men så småningom öfverflyttades på detta
begrepp såväl gammaltestamentligt teokratiska som antikt
hedniska föreställningar. Redan i tredje århundradet anses prästen
äga en särskildt helig karaktär. Han besitter liksom ett
gudomligt privilegium framför de öfriga kristna.
Ordet kleresi har en liknande historia. Det användes
ursprungligen om olika klasser inom församlingen, såsom
änkornas klerus, bekännarnas klerus, diakonernas klerus o. s. v.
Men när idén om offerprästen bröt igenom, rubbades helt och
hållet den broderliga jämvikt mellan dessa olika klerus, som
man först velat upprätthålla. Och episkopatet uppstod nu
därigenom att biskopens klerus i alla församlingar blef
dominerande.
Episkopatet betraktades redan i andra århundradet som
en gudomlig stiftelse, nämligen af Kristus till apostlarna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
