Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Katolicism och protestantism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
olika former. Man kände allmänt att det andliga tillstånd
hvari man genom kyrkan befann sig, betydde träldom, och
man önskade få oket aflyftadt. Hos ingen tog denna längtan
en så djup karaktär som hos Luther.
Men just det slags frigörelse, som tiden och
människohjärtat nu kräfde, hade ju redan uppenbarat sig i historien.
Aposteln Paulus hade, ha vi sagt, just upplefvat religionen i
kampen med en sådan inre tvedräkt. Han hade funnit sig ställd
i valet mellan andlig träldom under en religion, där legaliteten
härskade, där anstalten regerade nåden, och Kristus såsom den
gudomliga kärlekens uppenbarelse till fullkomlig förlossning ur
allt slags bundenhet.
Luther, som nu befann sig i samma läge som aposteln,
skulle därför nu fördjupa sig i kännedomen om Kristus med
ledning af den store apostelns erfarenheter. Något mera
behöfdes icke. Och omständigheterna förde honom ock
underbarligen in på denna väg. Genom Augustini skrifter hade
hans inre uppfattning mycket fördjupats,[1] men ännu bättre
fördjupades hans själslif genom att riktigt få erfara, huru
vanmäktiga den katolska frälsningsinrättningens anvisningar i själfva
verket voro. En sådan erfarenhet lärde honom icke Augustinus
att göra utan hans egen redlighet och det omfattande ideal af
frigörelse, som den nya tiden själf medförde. Luther skulle få
erfara träldomen i sitt eget hjärta, och då förstod han, att den
var synd, den betydde för honom brist på gemenskap med Gud.
Men när han då riktigt fick fördjupa sig i det verk Kristus
utfört, uppgick ljus i hans inre; han trodde, och det betydde
frigörelse. Han fick frimodighet att afkasta träldomens ok.
Luthers tro är en frimodig förtröstan på Guds fria och rika
nåd. För Luther kan det då ej bli fråga om att betrakta
rättfärdiggörelsen som ett successivt förhandlande med människan
utan som det ögonblickliga svaret på själens frimodighet att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
