Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Katolicism och protestantism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hängifva sig och på hans redliga beslut att mottaga gåfvan.
Den nya principen kallades af Luther själf för tro. Men tron
betyder då det inre genombrottet till ett frimodigt personligt
förlitande. Och som förklarande bakgrund står Kristus, hans
kamp intill döden med judendomen och dess stadgar samt Pauli
erfarenhet af fullkomlig frigörelse från träldomens ok.[1]
Luthers tro refererar till Guds ord och uppenbarelse, men just från
synpunkten af att ett gamla träldomslifvet under en religiös
legalitetsidé skall vara ett förgånget. Här är sålunda en princip till
verkligt omfattande andlig frigörelse. Libertas christiana är
Luthers hufvudsakliga ögonmärke under den verkliga
reformationstiden af hans lif.
Vi ha nu funnit själfva utgångspunkten för reformationen,
dess allt behärskande princip. Det gäller nu blott att förstå
dess tillämpning. Först är det då alldeles tydligt att den i
fråga om legalitetens herravälde i religionen är alltigenom
revolutionär. Det framgår ju för öfrigt af Luthers behandling
af påfvens bannbulla och af hans uppträdande på riksdagen i
Worms. Ingen sammanblandning af mänskligt och gudomligt
fick försvaras med för trosfrimodigheten främmande ideer.
Häraf följer då att protestantismens kyrkobegrepp blir ett helt
annat än det katolska, att en verklig förnyelse inträder, som
fordrar, att katolicismens tid skall vara förbi. Tonvikten får
icke läggas på legitim anstalt utan på trons enande egenskap.
Kyrkan är icke en inrättning omkring påfven och episkopatet
utan gemenskapen mellan troende, som i religiöst hänseende
äro likaberättigade. Den fria samfundsidén tänkes här tjäna
religionen, liksom religionen å sin sida frigjort individen i
samvetet men bundit honom i kärleken till nästan.
I fråga om hvad som skall anses som berättigadt och
förbindande för åskådningen är Luthers princip reformatorisk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
