Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - E. S.: Nytestamentliga anmärkningar - 3. »Den fader, af hvilken allt hvad från fader kommer i himmelen och på jorden har sitt namn»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
får en efterbildning öfverallt i den skapade världen, där det
talas om en πατριά. Ty πατριά är ej en summa af fäder utan
en summa afkomlingar af en fader, och Luther har därför, med
hänsyn till meningen, riktigt öfversatt: ’allt hvad barn heter i
himmel och på jord’. Såtillvida som dessa barn betecknas med
ordet πατριά, uttryckes därmed, att de till sin πατήρ intaga en
ställning analog med den, som Gud intager till dem, hvilkas
fader han är i nytestamentlig mening. Icke fullt exakt blir
Luthers öfversättning genom begynnelseorden: ’hvilken är den
rätte fadern etc.’, ty det säges icke, att Gud intager en faders
ställning till alla, som kallas barn på jorden, utan att den
jordiska barnaställningen endast är en skuggbild af det, som
för hans rätta barn är gifvet i Guds fadersställning. Under
det att vi vanligen betrakta det som ett bildligt talesätt, när
uttrycken fader och barn användas på förhållandet mellan Gud
och människor, uppfattar Paulus det här på motsatt sätt: det
religiösa förhållandet är urbilden, den punkt, där begreppen
fader och barn finna sin egentliga användning; de jordiska
förhållandena äro blott en afskuggning däraf — — — . Inför honom,
som är ὁ πατήρ, böjer Paulus sina knän, och för att bringa till
medvetande hvad som ligger i detta ord, tillägger han, att Guds
fadersställning är prototypen för alla förhållanden, i hvilka det
är fråga om fadersbegreppet; en πατριά konstitueras endast
därigenom, att däri afspeglas något af Guds förhållande till
sina barn. Är Gud fader i en så djup mening, så ligger däri
en borgen därför, att en till honom riktad bön varder nådigt
upptagen, att han gör allt det, som barn på jorden vänta af
sin fader.»
Beträffande frågan om apostelns mening med talet om
sådana πατριαί äfven i himmelen, säger Haupt: »Det räcker
fullständigt att erinra om Gamla testamentets sätt att kalla
änglarna bene ’elohim, Guds söner. Vare sig förf. nu har tänkt
sig alla änglar såsom en stor πατριά eller han har delat dem i
olika πατριαί, så passar i alla fall på dem den satsen, att hvarje
πατριά redan genom sitt namn hänvisar på urtypen till
fadersförhållandet, på Gud själf. I fråga om änglarna liksom
beträffande de kristna förverkligar sig visserligen denna urtyp i högre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
