Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - E. S.: Nytestamentliga anmärkningar - 3. »Den fader, af hvilken allt hvad från fader kommer i himmelen och på jorden har sitt namn»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så att de andra gudarna endast blefvo väsenslösa skuggor eller
kvarlefde såsom de hedniska folkens skyddsänglar eller såsom
onda demoner.
Långt före Paulus stod det alltså fast, att Israels Gud var
den ende Guden i världen, som gifvit upphof till hela
mänskligheten och gifvit hvarje folk dess historiska namn. Men han
hade för sitt specifika evangelium ett särskildt behof af att
påpeka detta förhållande för dem, till hvilka han skref. I det
ofvan behandlade stället i Apg. 17 säger han, att den Gud han
förkunnar »gjort hela människosläktet af ett blod till att bo på
hela jordens yta och har fastställt bestämda tider och gränser
för deras boende etc.» Det är samma tanke som uttryckes i
Efes. 3: 15 med orden om »den fader af hvilken hvarje πατριά
bär sitt namn». Då han därvid talar om sådana πατριαί ej blott
på jorden utan ock i himmelen, synes han ha tänkt sig, att de
jordiska folken äfven hade sin fortsättning eller möjligen sin
motsvarighet i himmelen. Och han har velat taga med alla i
himmel och på jord, för att visa universaliteten såväl i sitt
gudsbegrepp som i sin evangelieförkunnelse.
E. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
