Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Religion och evolution
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fängsla vår uppmärksamhet, och det så mycket mera som —
åtminstone enligt förf:s uttalade mening — det här är första
gången som på ett historiskt och systematiskt sätt de båda
frågor behandlas, som i det följande göras till föremål för
undersökning, nämligen begreppen »rent» och »orent» och bönens historia.
Det är ett gemensamt drag i alla primitiva religioner, att
vissa företeelser och ting i naturen och människolifvet betraktas
såsom »orena», och därför såsom föremål för fruktan och
afsky, andra åter såsom »rena» och därför ofarliga eller
lyckobringande. Den första frågan gäller nu, huru denna distinktion
uppkommit. För dess besvarande har man först och främst
att bortse från allt, hvad en modern människa kan inlägga i
begreppen rent och orent, och söka att så godt sig göra
låter sätta sig in i vildens sätt att tänka. Det enklaste
svaret anser Farnell vara det, att det är en instinktiv känsla
af något hemlighetsfullt, hotande, olycksbådande i ett ting eller
en företeelse som kommer vilden att därom fälla omdömet »orent»
och beteckna det såsom något, hvarför han måste noga akta
sig för att ej ådraga sig en besmittelse, som skulle kunna
nedsätta hans lifskraft, göra honom oduglig till jakten, fisket eller
det dagliga arbetet i allmänhet. Det åter, som ej gör detta
oroväckande intryck, är »rent», framför allt det, som visar sig
äga förmåga att förtaga det orena dess verkan och att utplåna
besmittelsen därmed. Då nu vatten eller en smula fuktig lera
visar sig tjänligt att utplåna en blodfläck, som ansågs såsom
någonting synnerligen orent, blifva dessa ämnen betraktade
såsom i hög grad rena.
Denna distinktion mellan rent och orent har, enligt förf.,
troligen existerat, innan ännu några religiösa föreställningar
vaknat. Sedan åter ett animistiskt föreställningssätt uppkommit
och man tänkte sig tillvaron besjälad af en otalig massa andar
och denna föreställning sammanträffade med den nyssnämnda
om rent och orent, var intet naturligare, än att de andar, som
sattes i förbindelse med orena ting och företeelser, ansågos
onda och de som hade med det rena att skaffa betraktades
såsom goda. Skillnaden mellan rent och orent ligger alltså
till grund för det religiöst goda och onda, en skillnad som
drifves till sin spets i de dualistiska religionsformerna. Den
oerhörda roll, som samma distinktion spelar i de monoteistiska
religionerna, såsom Mazdaismen och Jahvismen, visa oss till
fullo Avesta och Leviticus, ja äfven i kristendomen finnas spår
af denna primitiva föreställning. — På samma sätt som
skillnaden mellan rent och orent utöfvat det största inflytande på
religionens utveckling, har den äfven haft stor betydelse för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
