Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Jesu frestelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det moraliska området. Sådana frestelser drabba alla
människor, vare sig de äro kristna eller ej; de förra frestelserna,
hvilka åsyftas i Hebreerbrefvet, endast de kristne. Och dessa
frestelser, emot hvilka brefvet manar att kämpa, kunna
undvikas, ty man kan ju upphöra att vara en kristen, men
frestelserna på det moraliska området kunna ej undgås, ty man
kan ej upphöra att vara människa.
Fasthålles vid denna skillnad, så är det tydligt, att det
icke i Hebreerbrefvet säges, att Jesus har erfarit alla de
frestelser, som i allmänhet drabba människor, utan blott sådana,
som äro likartade med de frestelser, som tvinga sig på en
människa, som bär Kristi kors.
Genom sina lidanden frestades Herren Jesus. Jmfr. 2: 18.
Men hvartill frestades han?
Att uppgifva sitt kall som Kristus. Men kunde han
verkligen detta? Stod icke detta kall för honom som ett
gudomligt »måste», så att han icke kunde annat än lida, och är ej
frågan den, om han led villigt eller ovilligt? Prof. B. svarar:
»Jesus står fullkomligt fri inför sitt kall, och allt, som är
gifvet som en följd af detta kall, är därför något af honom
önskadt. Att detta är brefvets mening framgår af 12: 1 ff.
Det nämnda bibelstället har alltjämt varit ett sannskyldigt
crux i bibeltolkningens historia. Ehuru flertalet af de moderna
öfversättarna allt mer och mer tyckas ansluta sig till den
uppfattningen, att brefvet här om Jesus utsäger, att han led
korset för att finna en härlighet, som väntade honom, så
bestämmer sig prof. B. för den af Luther antagna och af vår svenska
bibelöfversättning accepterade: »i stället för den glädje, som
förelåg honom, led Jesus korset». Det är tydligt, att med
denna öfversättning af det nämnda bibelstället ej det ringaste
intrång göres på häfdandet af Jesu fullständiga frihet
beträffande frälsarkallet. Men hans korslidande blir i detta fall ett
uttryck för hans kärlek till syndare, med den andra
öfversättningen åter mera ett uttryck för hans kärlek till sig själf.
Och ståndaktigheten under korset uppenbarar troheten i hans
kärlek. Och på detta sätt blir friheten kraftigt häfdad.
Men huru stämmer nu 5: 7 ff. öfverens med det förut
sagda om Jesu fullständiga frihet beträffande frälsarekallet?
Negerar ej detta ställe den i 12: 1 ff. omtalade friheten? Jesus
framställes ju såsom den, som först måste lära sig att vara
lydig och som fulländas först genom lydnaden. Men frågan
gäller icke: »skall jag fasthålla frälsningsverket eller uppgifva
det?» Jesus beder icke: »befria mig från min
frälsningsgärning, ty den för mig till döden». Lydnaden, hvarom talas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
