Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Nyare kommentarer till Krönikeböckerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som vi hafva sett är Kittels och Benzingers
meningsskiljaktighet vis à vis källorna af periferisk natur. I hufvudsak
äro de ense. Kronisten är en kompilator, hans utomkanoniska
källor öfvervägande midrascher, därefter skall han bedömas,
dock ej uteslutande, ty ställen finnas, som gå utom
parallellframställningen i Sam.- och Konungaböckerna, och som ej kunna
vara tagna ur någon midraschkälla, åtminstone ej behöfva vara
det. Då härtill kommer, att deras innehåll är trovärdigt, ja, ibland
värdefullt kompletterar parallellframställningen, äro de ock att
anse såsom historiska och hvilande på god tradition. Källornas
komposition är emellertid ett verk i sen-exilisk eller
efterexilisk tid — ligger således inom en tidrymd, som knappt
öfverstiger 2 århundranden: däraf egendomligheterna med språket.
En hufvudförtjänst i de båda vetenskapsmännens ställning
till kronistens källor är just, att de framhäfva, att denne äger
ett relativt historiskt värde. Moderna historieskrifvare sådana
som Buhl arbeta under denna förutsättning, medan t. ex. de
Wette på sin tid låtit förfalskningen på de ställen, där den är
kontrollbar, draga med sig en sådan just där vi nyss velat
konstatera äkta historisk tradition. Onekligen vinner här
kronisten på den moderna vetenskapen. Förhållandet är detsamma
äfven i ett annat fall. I inledningen betonar både Kittel och
Benzinger med eftertryck, att det är orätt att i
Krönikeböckerna se en förfalskning rätt och slätt. Redan källornas art
och beskaffenhet samt kronistens egenskap af kompilator gör,
att förfalskandet skulle öfverflyttas från en till flere. Dock
här är ingen förfalskning i den mening, som det skulle vara,
om vi lade vårt kraf på historisk objektivitet till måttstock vid
våra domar. Krönikeböckerna måste förstås ut från den
tidsålder de tillhöra, annars göra vi dem orätt. Denna förståelse
saknas nu hvarken hos Kittel eller Benzinger. Den förre ser
i den religiösa bearbetning af historien, som utmärker midraschen
(och därmed kronisten) »die im einzelnen irrende, im ganzen
aber einem tief religiösen und bleibend wahren Prinzip
entsprossene Geistesrichtung eines ganzen Zeitalters», och betonar
vidare med rätta, att det förhållande, i hvilket den efterexiliska
judendomen stod till lagen och prästerna, var så intimt, att
den föregående historien ej gärna kunde mätas med andra mått,
än de som gällde för judendomen själf. — Benzinger talar
visserligen ännu om tendens i Krönikeböckerna, men att han
därmed ej menar någon mala fides kort och godt — det synes
t. ex. af följande yttrande på tal om historiens omgestaltning
efter P. C: »man darf nun aber nicht meinen, dass in diesen
Äusserungen die bewusste Geschichtsfälschung eines
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
