Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Nyare kommentarer till Krönikeböckerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Schriftstellers vorliege, der schreibt um seiner Geschichtauffassung
zur allgemeinen Annahme zu verhelfen — es ist im Gegentheil
diese Auffassung der Geschichte zur Zeit des Chr. die allgemein
geteilte». Benzinger söker ock visa, hur det midraschiska
betraktelsesättet af historien har sina rötter redan i den
förexiliska legendbildning, om hvilken han talar. Däremot
förbigår han — liksom äfven Kittel — ett viktigt moment för den
historiskt-psykologiska förståelsen af det fenomen, hvarom fråga
är. Vi mena framhållandet af den overklighetsvärld, i hvilken
judarne faktiskt lefde i efterexilisk tid, skilda som de voro från
sin forntid af fångenskapens radikalt omstörtande tidehvarf,
lefvande ett lif, som var den väntade messiastidens konträra
motsats, och inför en framtid så oviss som någonsin. Af detta
faktum och ej minst däraf kan man förstå den brist på realism,
som man hos judendomen skönjer vis à vis den tidigare
historien, en företeelse, som äfven något kommer till synes i de
historiska psalmerna och, hvad framtiden beträffar, i den s. k.
deuteroprofetiska litteraturen.
Hvarför behandlar kronisten endast Juda rikes historia?
Kittel menar, att det var hans afsikt att skrifva en judisk
kyrkohistoria, en tempelkultens historia. Därför lämnas Israel
ur räkningen. — Benzinger besvarar frågan på ungefär samma
sätt: för kronisten är hela historien helig d. ä. en kultens
historia. Det Israel, som ej har del i den sanna kulten,
kommer därför ej i betraktande. Härvid är dock att anmärka, att
redan för den deuteronomistiske redaktören af
Konungaböckerna denna synpunkt är använd, utan att därför nordrikets
historia, såsom det sker hos kronisten, alldeles strykes, och
att man nog ej tar miste, om man i detta kronistens
förfaringssätt ser ett utslag af den bittra oförsonliga stämning, som
på hans tid rådde mot nordrikets affallna, gudlösa stammar,
(jfr »vi hålla lagen, men I hafven affallit från Gud» 2 Kr.
13: 11) — en bitterhet, som får sin ljusa motbild, så snart
tankarna vändas mot den messianska framtiden.
Det är ingen lätt sak att rekommendera någon af dessa
kommentarer på den andres bekostnad. Både den ene och den
andre äger sina speciella förtjänster. Skulle vi föredraga
Kittels arbete, så är det hufvudsakligen därför, att det är mera
lätthandterligt, hvartill icke i ringa mån bidrager den med
exegesen jämnlöpande öfversättningen, där källorna markeras.
Dessutom saknar man hos Benzinger mången gång den
väntade motiveringen, hvilken däremot finnes hos Kittel och för-
länar hans kommentar större tillförlitlighet.
Ragnar E. G. Arbman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
