Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Gustaf Lizell: Nyare homiletisk litteratur. Tre tyska homileter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
schematismen är bruten, men en annan har trädt i stället, blott mindre
verklighetstrogen. Den är sprungen ur en ensidigt teoretisk
betraktelse — det låter nästan som en själfironi, när Achelis,
i stället för att utgå från det faktiska tillståndet, talar om,
hur denna fråga ’grundsätzlich’ afgöres genom aktgifvande på
följande faktorer: ’det evangeliska begreppet af kyrkan såsom
congregatio sanctorum’, ’förhållandet mellan Kristi kyrka och den
enskilda församlingen enligt Nya testamentets och
reformationens samstämmande vittnesbörd’ samt ’det synekdokiska
förhållandet mellan ecclesia proprie dicta och ecclesia large dicta’
— och den innebär en falsk idealisering af verkligheten, en
beskyllning som Achelis förgäfves söker tillbakavisa. Mer eller
mindre medvetet hyllad som den varit af många predikanter,
har denna ståndpunkt också utgjort en af de faktorer, som
bidragit att på det gångna tidehvarfvets predikosätt trycka en farlig
prägel af overklighet. I en tid, då den stora menighetens
församlingsmedvetande är så ringa och det bland åhörarne
finnes så många relativt afkristnade eller åtminstone inför
kristendomen tvekande element, å andra sidan verklighetskrafvet i
bedömandet af tidsläget är så utomordentligt starkt utveckladt som
i våra dagar, kan det allra minst vara rådligt att taga denna
synpunkt till den ledande vid den offentliga förkunnelsen, hvarförutom
en dylik apriorisk uppfattning utgör ett hinder för det
individuella studium af församlingen och dess olika religiösa
grupperingar, som allra mest i en religiöst komplicerad tid är för
en predikant och själasörjare af nöden. — Från olika håll ha
också på senaste tiden skarpa angrepp riktats mot detta
betraktelsesätt, bl. a. i ’Monatschrift für kirchl. Praxis’ och
Baumgartens ’Predigtprobleme’, och krafvet framställts på empirisk
undersökning i st. f. förutfattade meningar. I detta kraf
instämmer också Niebergall, som åt undersökningen af
åhörarkretsens verkliga karaktär ägnat en hel afdelning (II Der Mensch)
i första delen af sitt arbete. Detta stycke är ett af de mest
värdefulla partierna i hans bok, af synnerligt gagn för
predikanten och själasörjaren. Han börjar med att ge en åskådlig
orientering öfver människans psykologiska organisation såsom
själfva stommen för själasörjarens diagnos: föreställnings- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
