Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Gustaf Lizell: Nyare homiletisk litteratur. Tre tyska homileter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
känslolifvets lagar, handlingens psykologi, idéassociationerna,
vägen till personlig påverkan o. s. v. — ett för homiletiken,
såvidt jag vet, lika nytt som värdefullt uppslag.[1] Därefter
kommer den på N:s egna undersökningar grundade egentliga
framställningen af åhörarnes karaktär, en exposé öfver de
motiv till kyrkobesök och religiöst handlande, som faktiskt
förefinnas och till hvilka predikanten därför har att anknyta.
Såväl den Schleiermacherska enhetstanken som den gamla
tredelningen är borta. I stället har han grupperna
’genomsnittsmänniskor’, ’kyrkliga’ och hvad han kallar ’die Gebildeten
unter den unkirchlichen’ d. v. s. sådana som känna krafvet på
en bestämd lifsåskådning och ett medvetet mål för sitt lif,
men ställa sig afvisande mot hvad kyrkan har att erbjuda.
Inom hvardera af dessa grupper undersöker han sedan de där
härskande motiven, t. ex. hos ’genomsnittsmänniskorna’ vissa
nedärfda föreställningar om himmel och helvete, tanken på
jordisk lycka eller olycka, sträfvan efter sinnets frid, medfödda
anlag eller djupast af allt samvetets röst, hos de kyrkliga åter
»dressyr», kyrklig sed, pietetskänslor, vissa estetiska, etiska och
intellektuella behof m. m. Mot såväl själfva grupperingen som många
af de motiv han anför kunna befogade anmärkningar riktas
för godtycke och själfsvåldig generalisering samt ej minst för
den sammanblandning af religiöst och etiskt, hvartill han gjort
sig skyldig. Men han gör ej heller anspråk på att vara annat
än en pionier, och man kan ej vara honom nog tacksam, att
han bringat saken ’im Fluss’ och gjort ett första försök till
ny systematisering. Det är hans önskan, att hvarje präst må
gå med pennan i hand och uppteckna sina erfarenheter af
församlingsmedlemmarnes verkliga motivsfär för att så tillräckligt
material för en noggrannare framställning må kunna vinnas.
Dessutom öfverflödar hans undersökning af skarpa
detaljiakttagelser och intressanta exkurser. Särskildt talar han om
prästernas plikt gent emot ’die Gebildeten unter den unkirchlichen’,
huru de böra söka komma dessa till möte, ej med auktoritativt
dekreterande ’von oben’, men med förtroligt tankeutbyte, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
