Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Gustaf Lizell: Nyare homiletisk litteratur. Tre tyska homileter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som vilja störa vår ro, nämligen fruktan för domen samt jordiska
olyckor och döden. — Pauli förkunnelse betecknas af N. såsom ett
bestämt framsteg utöfver den synoptiska formuleringen. Den är ett
fortförande af den idealt-religiösa förkunnelsekretsen med dess
tankar såväl om Gudsriket, Fadren och den därmed gifna
förpliktelsen som om Jesu egen centrala betydelse. Jesus själf är hos
Paulus omsatt i impulser och tröst af gripande verkan. Vår uppgift
är att på grund af den bättre kännedom vi genom evangelierna
äga om den på jorden vandrande Kristus, söka ersätta den
hellenistiskt-spekulativa pneuma-idén hos Paulus med historiskt konkreta
drag ur Jesu lif.
Kortare behandlas öfriga nytestamentliga skriftgrupper, också
de under motivets och kvietivets synpunkt. Vi hinna här emellertid
ej gå in därpå.
Denna Niebergalls exposé är en mycket värdefull insats i
den homiletiska diskussionen. Det är ett målmedvetet
utdragande af det exegetiska arbetets konsekvenser på förkunnelsens
område. Äfven om framställningen stundom bär en alltför
subjektiv prägel, måste det vara af stor vikt att få till stånd en
formulering af dessa konsekvenser, hvilken sedan kan bli
utgångspunkt för den vidare diskussionen. Detta är lika
nödvändigt, vare sig man sedan anser, att de därvid konstaterade
tankarne kunna enligt biblicistisk metod direkt användas i
förkunnelsen, eller man med Niebergall anser dem behöfva
omsättas och fortbildas till en modern praktisk dogmatik. — Hvad
denna Niebergalls nya dogmatik beträffar, hans framställning
af ’förkunnelsen till vår tid’, så påpekar han, huru det där
framför allt gäller att på lämpligt sätt ordna hela den
mångfald af ideal, motiver och kvietiv, som vi i den nytestamentliga
förkunnelsens olika facer gjort bekantskap med, sätta sådana af
dem i bakgrunden, som tillhöra ett lägre stadium, föra sådana
vidare, som af utvecklingen riktats med nya sidor, uttrycka dem
alla i en form, som hos nutida åhörare kan vinna anknytning,
samt förena dem samtliga under en, omfattande, gemensam
hufvudsynpunkt. Först efter denna procedur kunna de på ett
verksamt sätt förkunnas för de åhörarskaror, hvilkas själslif i
afdelningen om åhörarkretsens karaktär tecknats. — Den
hufvudsynpunkt, hvarunder han sammanfattar förkunnelsens hela
innehåll, är idén om Gudsriket. Såsom universellt ideal gestaltar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
