Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - N. J. Göransson: Reuterdahl som teolog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Af det, som författaren framdrager af Reuterdahls
åskådning, vill anmälaren här blott fästa uppmärksamheten vid en
punkt, nämligen vid Reuterdahls vetenskapliga fördomsfrihet
och teologiska frisinne. Författaren gifver en bred och kraftig
belysning af detta ämne, han får också på flera ställen i boken
en naturlig anledning att tala därom. Men han visar tillika,
såsom det i verkligheten också förhöll sig, att det nämnda
karaktärsdraget hos R. parade sig med en egendomlig
konservativ försiktighet, som med åren allt mer tilltog. Vi beröra
utan tvifvel här en sak af stort och allmänt intresse. Ty det
är alltid lärorikt, ja upplyftande att få blicka in i en så
personlig, så djupt känd och så väl motiverad respekt för andras
religiösa tankar och åsikter, som kännetecknade Reuterdahl.
Och för oss präster och kyrkligt intresserade är det särskildt
nyttigt att taga kännedom om detta kanske det ädlaste draget hos
denne vår lärdaste teolog under 18-hundratalet. Det vore frestande
att efter författarens bok lämna några prof på Reuterdals
uttalade tänkesätt i detta hänseende, men då tidskriftens utrymme
onödigtvis däraf skulle tagas i anspråk, hänvisar jag hellre till
den anmälda boken och till Reuterdahls egna artiklar i
teologisk kvartalsskrift från och med år 1828. I fråga om dessa
artiklar, hvilka alla äga ett visst värde ännu i dag, lägger
författaren med rätta vikt vid recensionen från år 1828 af
Wieselgrens skrift: »Hvilken är Sveriges religion?» samt vid
afhandlingen om »Kyrkans enhet och själfständighet» af år 1829.
Redan af dessa två aktstycken får man också verkligen en
klar inblick i hvad som af teologisk vidhjärtenhet och
omdömesgillhet alltjämt gjorde sig gällande hos Reuterdahl, ehuru
det icke kan förnekas, att hans böjelse för konservatism på
äldre dagar så tillväxte, att han till stor del i praktiken
paralyserade, ja omintetgjorde hvad han på ifrågavarande område
teoretiskt erkände och vidhöll.
Problemet om teologisk frisinthet och tolerans är icke så
enkelt och lätt, som det för mången i första ögonblicket kan
synas. Ty det kan ju icke bestå blott däri, att man »låter
hvar och en bli salig på sin tro». Så mycket än författaren
talar om Reuterdahls vidhjärtenhet gent emot andras åsikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
