Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Gustaf Lizell: Nyare homiletisk litteratur (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anges följande: 1) syndens mest exeklusiva framträdande i den
dödliga fiendskapen mot Kristus, hvars nåd och sanning också
i sin högsta potens just uppenbaras under lidandet. 2)
nödvändigheten af allvarliga bottankar för oss, som kanske
skulle ha handlat på samma vis och i många afseenden
faktiskt ha förrådt Kristi sak. 3) Jesus såsom förebild i lidandet och
segern däröfver. Däremot tillbakavisas t. ex. hvarje
katolicerande fördjupande i lidandets kroppsliga sida såsom grundadt
på en för protestantismen främmande satisfaktorisk
uppfattning. — Såsom påskens homiletiska grundtankar anger A. 1)
vissheten om Jesu eviga frälsarelif och personliga
frälsareverksamhet, 2) uppståndelsen såsom det definitiva förintandet af
den gamla föreställningen att yttre framgång eller motsatsen
vore tecken till Guds välbehag eller misshag, 3) uppståndelsen
såsom borgen för vår odödlighet. Rörande själfva
påskberättelserna i evangelierna framhåller A., att de vid noggrannare
exegetisk behandling visa sig omöjliga att med hvarandra
harmonisera och att de därför utan några försök i den vägen böra
behandlas hvar och en för sig i sin religiösa särbetydelse —
ett tillägg i den sista upplagan, som visar, hur noggrann A.
varit att för den praktiska teologien draga korollarierna af de
öfriga teologiska disciplinernas forskningar.
Efter spörsmålet om prediko-innehållets vinnande och de
problem, som därmed stå i sammanhang, brukar vanligen, i
öfverensstämmelse med gången vid en predikans genesis, komma
en afdelning om predikotankarnes gruppering och eventuellt
sammanfattning i tema. Så t. ex. hos Palmer, Krauss och
Quensel. Äfven Achelis och Hering följa denna disposition.
Såsom vi förut vid tal om formens allmänna grundsatser påpekat, kan
denna gruppering sluta sig antingen till textens egen
artikulation (analytisk gruppering) eller till från annat håll vunna
synpunkter (syntetisk gruppering) och kan antingen omärkligt
ligga under framställningen eller framträda i en tydligt
markerad indelning med inledning, predikodelar och
afslutning, hvarvid det för predikan eller dess olika delar
fastställda innehållet antingen kan utvecklas utan särskilda
sammanfattande minnesord eller ock fixeras i bestämdt s. k. tema med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
