Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - A. Kolmodin: Förbindelsen mellan missionsarbarne och församlingen i hemlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omgifven af dessa vanartiga och onda människor känner sig
missionären mången gång, trots frimodighetens ande fyller
honom, frestad att utropa: Det går icke.
Äfven här har församlingen något att ge. »Bedjen»,
manar Paulus, »att vi måtte blifva befriade från de vanartiga och
onda människorna» (2 Tess. 3: 2); »bedjen, att Gud måtte
upplåta en dörr för ordet» (Kol. 4: 1). Församlingen har alltså
kraft att genom sin bön befria från dessa vrångsinta och onda
och att öppna stängda dörrar för ordet.
Det skedde så icke blott på Pauli tid. Huru är icke
missionshistorien i stort ett vittnesbörd därom! Ofta har det synts,
som de genstörtige skulle triumfera och stängda dörrar ha
tyckts omöjliga att öppna, ja, dörrar, som begynt öppna sig,
ha slagits igen med dånande skräll. Så skedde det upprepade
gånger på 60- 70- 80-talen på vårt ostafrikanska missionsfält, så
på 80-talet i Uganda under konung Muangas tid, så nu senast
i Kina under boxarupprorets dagar o. s. v. Men hvad var det,
som på dessa fält och annorstädes kommo dessa dörrar, som
tycktes så hermetiskt tillslutna, att öppna sig på vid gafvel,
att missionärerna åter drogo in genom dem och började gå
från seger till seger? Hvad? Yttre omständigheter? Nej!
Det var den kämpande församlingens bön.
Med undanrödjande af hindren och öppnandet af stängda
dörrar sammanhänger en annan kraftgåfva, som den bedjande
församlingen har att förmedla till missionsarbetarne.
»Bedjen», manar Paulus församlingens medlemmar, »att
Herrens ord må ha framgång och varda förhärligadt» (2 Tess.
3: 1). Församlingen med sin bön icke blott fyller
missionsarbetaren med frimodighet, undanrödjer hindren och öppnar
dörrar, utan ger ock kraft åt ordet, så att det skänker frid och
lif och inkastar nyskapande krafter i personlif, familjelif och
folklif. Hvilken ovärderlig hjälp ha icke missionsarbetarne i
den bedjande församlingen, när det gäller deras positiva
uppgift och det icke minst i fråga om de infödda hednakristnas
fostran och vård, att de måtte i alla stycken pryda Jesu lära.
Men skall församlingens bön i de nu berörda afseendena
kunna verka kraftigt, kräfves individualisering i bönen.
Församlingens Herre, han, som äger hela världsmissionsfältet,
utskiftar ock genom sin skickelse olika arbetstegar åt olika
kretsar af församlingens lefvande lemmar, där han vill, att de
på ett alldeles särskildt sätt skola lägga ned sin bönekraft.
Ännu återstår en sida i församlingens gifvande, som vi
åtminstone böra beröra. Församlingen ger åt
missionsarbetarne det ekonomiska stöd de behöfva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
