Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - A. Kolmodin: Förbindelsen mellan missionsarbarne och församlingen i hemlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men större gåfva än sådan grundlig kännedom ha
missionärerna att ge.
Hednaaposteln Paulus böjde sina knän för församlingens
medlemmar till vår Herre Jesu Kristi Fader, att han måtte gifva
dem efter sin härlighets rikedom, att de måtte varda stärkte
med kraft genom hans Ande till den invärtes människan, att
Kristus måtte bo genom tron i deras hjärtan, på det att de,
rotade och grundade i kärlek, måtte kunna förmå begripa med
alla heliga, hvad bredden och längden och djupet och höjden är,
och så känna Kristi kärlek, som öfvergår kunskapen, på det att
de måtte varda uppfyllda intill all Guds fullhet (Ef. 3: 14—19).
Så bad han icke blott för deras skull. Nej, icke minst
för sin egen; ty han behöfde bakom sig en stark församling,
fylld med kraft ofvanefter.
Ett återljud af detta är den gamle Börresens ord: »Stån
I på vakt för oss där hemma, vi stå på vakt för eder härute.»
Ja, det är missionärernas största gåfva till församlingen,
att de själfva midt i de växande hednakristna församlingarna,
med dem höja heliga händer öfver församlingen i hemlandet,
som sändt dem.
Härmed har jag väsentligen sagt hvad jag ville säga. Det
är ett lefvande band mellan församlingen och missionärerna,
och vittnesbördet därom är det inbördes gifvande, som äger
rum dem emellan.
I samma mån detta gifvande blir innerligare, i samma mån
blir det lefvande bandet starkare. Och gifvandet blir
innerligare och bandet starkare, i den mån den lefvande Kristus
vinner gestalt i den sändande församlingen och hennes sändebud.
Han är det, som knyter dem tillsammans till välsignelse för
dem själfva och genom dem för hedningarne och de
hednakristna församlingarna.
Sker detta, då skall det äfven bland oss, midt under det i
fiendelägret larmande hopar efter den paroll, en Ossian Nilson
nyligen gifvit, ropar: »Krig mot Kristus!» ljuda allt starkare:
»Kamp för Kristus», till dess i hans namn böja sig alla knän
och alla tungor bekänna, att Jesus Kristus är Herren, Gud Fader
till ära.
A. Kolmodin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
