Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Bernhard Risberg: Nya Psalmboksförslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att närmare skärskåda dess art och beskaffenhet. Förändringarna
äro först och främst af saklig art, tillkomna hufvudsakligast
i syfte att aflägsna allt, som icke synes utg. äga nog
luthersk anda och kärna. Följaktligen har allt tal om den
egna viljan och kraften utbytts mot önskan eller bön om hjälp
samt alla mer »moraliska» uttryck såsom »fromhet», »dygd»,
»glädje» och »lycka» och tvärtom »lusta», »last» o. d. utbytts
mot de mer »religiösa» »helighet», »tro», »hopp», »synd» o. s. v.
Det kan ej nekas, att härigenom mycket verkligt anstötligt
aflägsnats. Men å andra sidan synes man mig genom denna
princip, som ju äfven, om än i mildare grad, tillämpats i
föregående psalmboksförslag, mången gång, såsom jag en gång
förut uttryckt det, öfvertrumfa både Luther och bibeln i fråga
om misstro till den egna viljans och uppsåtets värde och
betydelse. När Luther reagerade mot den katolska uppfattningen
om yttre verks saliggörande verkan, förstår man lätt, huru han
genom en för reformatorn naturlig öfverdrift skenbart kom att
underskatta det egna uppsåtet, medan han dock, rätt förstådd,
ingalunda afsett något sådant, och af vår tids kristna är det
därför ock en falsk bokstafsträldom att utan sinne för de yttre
omständigheterna blott »jurare in verba Lutheri». Genom
ändringar af nu afsedt slag förlorar framställningen ofta just i
kristlig märgfullhet. Om man t. ex. med utg. i ps. 209 läser:
»Ej må nu synden mera I träldom hålla mig» i st. f. »skall»,
ger man uttryck åt en (»from») önskan i st. f. ett allvarligt
uppsåt. Att »skall» här ej har en objektiv betydelse (= kommer
att), utan en subjektiv, är väl uppenbart. Af liknande art
äro hundratals ställen. I andra fall komma poetisk och
psykologisk sanning eller logik till korta. Hur onaturligt t. ex., att
den dödssjuke (så redan hos Evers) i ps. 192:4 uttrycker sig i
ett hypotetiskt omdöme på följande sätt: Om, Jesu, dig i tron
jag ser, Jag känner ingen plåga mer i st. f. O Jesu, dig i
tron jag ser Och känner o. s. v. Han ser vid nattvardsbegåendet
den förhärligade frälsaren som i en vision för sin själs ögon.
Läser man i Ps. 277:4 Den, som fattiga och rika Aktar lika,
Synden blott föraktlig tror i st. f. Lasten blott o. s. v., blir
tanken misslyckad. Meningen är: man skall ej förakta den
fattige, blott lasten (= den lastfulle). Sätter man nu in »synden»,
låter det nästan, som meningen vore, att man skall
ringakta synden, ty begreppet »föraktlig» är för svagt gent
emot synd.
En mängd psalmer synas vara omskrifna hufvudsakligast
i syfte att få in i dem i hufvuddrag hela det kristliga trosinnehållet:
Guds nåd, syndaförlåtelsen för Jesu förtjänts skull och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
