Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Bernhard Risberg: Nya Psalmboksförslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Öfvergår jag nu till utg:s ändringar af rent formella motiv,
så gälla dessa hufvudsakligen aflägsnande af arkaismer och
ofullständiga rim. Äfven denna princip är här tillämpad i
vidare omfattning än någonsin förut. Hvad beträffar arkaismerna,
har utg. bortarbetat ej blott verkligen svårbegripliga ord och
former utan öfverhufvud så godt som allt hvad arkaismer heter
både i fråga om ord och böjningsformer ända till sådana, som
allt fortfarande med största fördel användas i poetisk stil och
knappt uppfattas som föråldrade, såsom anamma (250:1) och
förgäta (231:9). Huru ett principrytteri kan drifvas så långt,
synes fast obegripligt. Utg. försvarar visserligen sin åtgärd
därmed, att helt modernt språk användes i våra nya bibelöfversättningar,
men han synes förbise så väl skillnaden mellan
prosa och vers öfverhufvud som mellan en ny öfversättning,
utförd som ett själfständigt arbete, och gamla originalpsalmer,
införda i en samling, som blott är nyredigerad. I de flesta
fall är det för öfrigt alldeles bortkastadt arbete att göra ändringar
af detta slag. Skulle det t. ex. vara så platt omöjligt
att i psalmen 124 sjunga: platt intet oss förfärar, att det vida
mattare alls intet måste insättas? Eller att i 261:4 sjunga:
Så kommer, jag, min Gud, i Jesu namn rätt glader Och säger
i fast tro: Jag är ditt barn, min Fader!, som nu ersatts af de
matta raderna: Så kommer jag med fröjd i Jesu namn och
säger: Ditt barn jag är, O Gud, och barnarätt jag äger.
Öfver hufvud hafva dylika ändringar på många ställen medfört
afgjorda försämringar, stundom ren omening såsom i 183:2,
där öfvervunnen insatts i st. f. förvunnen (= öfverbevisad).
För öfrigt har utg. ej lyckats konsekvent genomföra sin grundsats,
i det att ord och former, som på ett ställe aflägsnats,
fått stå kvar på andra t. ex. statt, timmelig, din milda öron, i
allo lande o. d. Hvarför kunna de då ej få stå kvar äfven på
andra ställen? Så till vida vill jag dock ansluta mig till utg.,
att när i 1800-talspsalmer genom (ofta rätt sökt) imitation
arkaismer sporadiskt förekomma, dessa i regel må aflägsnas,
om deras bibehållande ej synes tillföra psalmen något ökadt
stämningsvärde och om ändringen kan göras med lätt hand.
Hvad jag sagt om arkaismer, gäller nästan i ännu högre
grad om ofullständiga rim. Som bekant, är det ofullständiga
rimmet en särskild rimform (»assonans»), som förekommer i
äldre folkdiktning och äfven i moderna efterbildningar däraf
vid sidan af det fullständiga rimmet. Visserligen torde dylika
rim i våra psalmer ej vara särskildt afsedda som sådana
assonanser, utan bero därpå, att man i äldre tider ej tog det så
noga med rimmet eller ej lyckades åstadkomma fullständigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
