Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Bernhard Risberg: Nya Psalmboksförslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rim. Stundom torde väl ock orimmet ej varit ursprungligt
utan hafva uppkommit genom rimordens olika utveckling i
språkligt afseende. Icke desto mindre ha dylika rim ofta en
viss folklig trohjärtenhet, och jag skulle ej vilja utbyta t. ex.
»felrimmet» i 429: 7 Och finner, att jag hafver För dig ej bättre
gåfvor mot de rena rimmen i utg:s omskrifning: Och vet, att
ej jag ringa Kan bättre gåfva bringa. Jfr äfven 187: 10, där
tron och son samt tillsamman och amen visserligen aflägsnats,
men därmed ock allt det gammaldags vördnadsvärda följt med
vid processen, eller 394: 1, som för undanskaffande af rimmet
kommer och sommar fått denna urvattnade lydelse: Den
blomstertid är nära — —, Då jorden frukt vill (!) bära. Inkonsekvent
nog har utg. för öfrigt låtit flera »felrim» stå kvar, t.
ex. tron — son i 194: 4 och lidit — bedit i 213: 2, ja, t. o. m.
själf ditsatt felrimmet försäkrar — tillräknar i 194: 3.
Jag måste således från min ståndpunkt i det hela ställa
mig tveksam, ja, rent afvisande mot flertalet af de principer,
som tillämpats vid denna psalmboksrevision; och uppenbarligen
kunna dessa principer ej heller förenas med den grundsats,
som uppställdes redan vid 1868 års kyrkomöte och sedan af
kyrkomötet vidhållits, att revisionen af vår psalmbok borde
utföras »med varsam hand». Men frånser man dessa
principiella synpunkter, kan man ej annat än gifva sitt erkännande
åt det omsorgsfulla och korrekta arbete, som nedlagts. Man
störes icke i denna revision af ständigt återkommande
vårdslösheter och språkfel, i det hela flyter språket ledigt och rent,
och om än en viss jämnstruken andaktsstundston hvilar öfver
det hela, så nedsjunker denna enkla, stundom t. o. m. hjärtliga
ton sällan till verklig platthet eller pjåsk. Huru ledigt och
naturligt språket under utg:s — eller hans medarbetares —
hand formar sig till psalmens uttryck, visar t. ex. en sådan
psalm som 478, nu helt omskrifven med ledning af den till
grund liggande bibeltexten. Man jämföre äfven 217, »de åtta
saligprisningarna», och 95, Jesu sista ord på korset.
Ändringarna i psalmer, som sluppit allt för våldsam medfart, äro äfven
ofta mycket fyndiga och lediga; jag vill blott t. ex. påpeka
133: 4, 138: 6, 199: 3, 202: 4. Visserligen förvånas man äfven
någon gång af alldeles misslyckade ändringar, såsom det
formellt otympliga från kraft till krafter andra, som utg. funnit
så utmärkt, att det insatts i fyra psalmer (111: 4, 293: 1 ,315: 8,
och den nya 570: 1), eller de från meningssynpunkt orimliga
ändringarna i 324: 1: När(!) helgedomen härlig står och 442: 1:
Nu hvilar all naturen, Så människorna som djuren, Och (!)
världen sofver sött. Slutligen vill jag äfven påpeka de talrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
