Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HYAD LÄR KLOSTERMANN OM PENTATEYKEN 45
Dessa släkten hafva sedan spelat en viktig roll, i det de till
stor del ingå äfven i den i Neh. 7 meddelade listan. Det
kan väl numera anses bevisadt, att denna lista är en förteck-
ning på dem som på Esras och Nehemias tid konstituerade sig
till församling i Jerusalem på de gifna grundvalarna; man
grupperades, till stor del åtminstone, kring de af Esra hem-
förda släkterna. Uppräkningen af släkterna och deras hufvud-
män i Num. 1 ff. synes hafva specifikt judisk färg liksom mot-
svarande i Krönikeböckerna. När kritici i allmänhet anse den
af Esra införda lagen vara P eller hafva innehållit P, så sy-
nas oss just de i P innehållna stora styckena om helgedomen
och lägerordningen i deras stora likhet med Krönikeböckerna
och Esra-Nehemia vara ett ytterligare starkt bevis härför.
Men hvad Klostermann utvecklar om förhållandet mellan
D och P har säkerligen i hvarje fall sitt stora värde. Vi tro,
att mycket däraf äger sin giltighet, om vi blott icke tänka på
hela P utan på Helighetslagen och den historiska ram, som
efter allt att döma följt med densamma och som torde vara
identisk med den skrift, som Budde kallar J2. Denna skrift
har genomgående blifvit följd af P (P2) i de historiska par-
tierna, alldeles liksom P (P2) i de legislativa partierna sluter
sig till Helighetslagen. Denna lag har ock ett språkbruk som i
vissa fall afviker från P2 men liknar J (J2); medan t. ex. »man
och kvinna» i såväl J som Helighetslagen heter isch ve-ischah
heter det i P2 zakar u-nekebah. Men äfven denna fråga kan
här blott beröras, och vi ville här endast framhålla, att enligt
vår mening Klostermanns utredningar äfven i fråga om för-
hållandet mellan D och P förtjäna mycket beaktande.
Af det ofvan anförda synes nu också med all önskvärd
tydlighet, att Klostermann icke, såsom man förmenat, ger nå-
got stöd åt dem, som vilja sätta sig emot den moderna bibel-
forskningen. Han antar tillvaron af olika källor i Pentatevken
likaväl som andra kritici, och han menar liksom de, att Penta-
tevken kommit till genom dessa källors förening med hvarandra
i olika omgångar. Han har aldrig »affallit» utan intar allt-
fort samma kritiska ståndpunkt som från början, och hans
polemik mot Wellhausens åskådning är blott en fortsättning af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
