Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ÖFVERSIKT AF DEN RELIGIÖSA UTVECKLINGEN 49
samt å andra sidan såsom föremål för Guds nåd och barmhär-
tighet. Och semiterna uppfattade detta idéinnehåll med aktiv
lidelsefullhet. De kände dess oemotsägliga rättighet öfver dem
och öfver alla, emedan det var uttrycket för Guds tankar och
rådslut. Sig själfva fattade de i anslutning därtill såsom Guds
utkorade redskap. Tanken på utkorelse tillhörde hela detta
åskådningssätt. Den utkorade skulle vara Guds representant
till frälsningens genomförande, till rättfärdighetens och guds-
rikets seger.
De ariska folkens andliga hufvudsynpunkt var en helt
annan. För dem var spörsmålet om hvad som människan kan
inse det hufvudsakliga, det bestämmande. Intresset tar här
sin utgångspunkt i det gifna, i det som man hoppas kunna
genomskåda och stå lugn inför, som man alltså kan utveckla
till harmoni eller framställa i mänskligt tilltalande for-
mer. Hufvudbegreppet är här människan i hennes naturliga
förekomst. Efter det rättar sig äfven åsikten om det gudom-
liga, ty sanningen är för arierna någonting inneboende. Den
är tingens väsen. I människan med de rätta måtten reflekte-
rar den sig som en idealvärld, inför hvilken hon antingen för-
sjunker i mystiska betraktelser, som gifva henne ro, eller ock
erfar hänförelse för dess klarhets skull.
Israels tänkesätt blef tidigt kodificerad i Gamla testamen-
tet; och sedermera fick det sin slutgiltiga beseglig i det Nya.
De båda testamenten äro vittnesbörden om, huru utkorelsetron
vinner makt inom ett litet folk och huru den slutligen kull-
minerar i Kristus, i hvilkens ande hela den förra israelitiska
utvecklingen liksom aflämnar hela sitt innehåll, koncentreradt,
förandligadt, personliggjordt. I Kristus ha de semitiska grund-
idéerna ej blott renats och förtätats utan äfven vunnit en sådan
personlig innerlighet, ett sådant förkroppsligande, att det
gudomliga, fattadt efter dess semitiska u^penbarelsekaraktär,
har verklig-en blifvit kött och blod. Kristus står, enligt hvad
vår författare riktigt anmärker, vid slutet af Gamla testamen-
tet såsom en princip för mottagande och aflämning. Man bör
med andra ord fatta honom i belysningen af det, som under
Bibelforskaren 1908. Haft 1. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
