Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 J. WALLINDER
den, som framtränger till lifvets ursprungliga djup och förmår
bemäktiga sig den andras sanningsinnehåll.»
Hvad Eucken kallar »den kosmiska idealismen», motsvarar
ungefär den humanistiska bildningen, sådan denna uppstod på
den grekiska kulturens middagshöjd och därifrån alltjämt fort-
verkar genom årtusendena. Denna ordnings aristokratism har
emellertid uppkallat mycken opposition, och det är tvifvel-
aktigt, om vi här hafva en själfständig lefnadstyp och icke
snarare en mellanform mellan religiös och mera modärn lifs-
gestaltning. Den har i alla fall sin stora betydelse för sin
sträfvan mot det stora och vida, sin glädje och kraft, sitt för-
näma sinnelag.
»Naturalismen» motsvarar 1700-talets »Aufklärung», men
lefver alltjämt med friskt lif* ehuru ingalunda med obestridt
allenavälde. Den betecknar en återgång till den omedelbara
tillvaron, till naturen, och fattar människans väsen ytterst blott
som en stegring af naturstorheter (härstamningsläran). Kärnan
i all lycka blir en förfinad sinnlig njutning, och det enda värde-
fulla blir det »nyttiga». All vetenskap blir naturvetenskap
och konsten endast den trogna afbildningen af världsomgif-
ningen.
Trots sin energi och sina stora anspråk stöter denna rikt-
ning snart på motstånd, i första rummet från vetenskapen själf,
som i själfva verket är något helt annat än en afbild af de
sinnliga intrycken. Människan står med sitt andliga arbete, äfven
när det gäller naturens studium, icke i, utan öfver denna. Hon
gör af naturen något annat, än denna ursprungligen är, och
den naturalistiska kulturen sammanfaller aldrig med naturtill-
ståndets begynnelser.
Kampen för tillvaron är naturalismens hufvudmål. Men
har den rätt däri, måste denna kamp under nyttighetens tecken
bli allt lättare, något som den enligt historiens vittnesbörd
dock ingalunda blir.
Ohjälpligast motsäges denna åskådning af kärlekens faktum
och dygdens postulat. Hvad.varde ha dessa från nyttighetens
synpunkt? Naturalismen måste stanna »i odräglig dogmatism»
långt under den världshistoriska utvecklingens höjd och kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
