Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRUNDLINJER TILL EN NY LIFSÅSKÅDNING 69
»endast verka till nedsättande af lifsenergien». Men sanningen
i dess kraftigare vändning till naturen måste icke desto mindre
erkännas och drifva till revision af den nedärfda lifsgestal*
ningen.
Medan kunskapen har ledningen i den naturalistiska åskåd-
ningen, har handlingen ledningen i den därmed besläktade soci-
alistiska. Denna utgår ifrån, att individen är öfverväldigande
bestämd af ärftlighet och omgifning. Det gäller därför att
fysiskt och moraliskt höja totalståndpunkten och utbilda en
kraftig solidaritetskänsla. Däraf denna väldiga tillväxt i det
helas förmåga med ty åtföljande nedsjunkande af den enskildes
till en blott länk i kedjan.
I sin relativt berättigade reaktion mot en föregående kul-
turs aristokratism far socialismen vilse därutinnan, att den sätter
genomsnittet och massorna såsom liktydigt med det hela. Er~
farenheten visar, att all fördjupning af kulturen är ett upp-
lyftande öfver samhällskretsen; »aldrig har någon stor vänd-
ning i lifvet uppstått af mäss verkningars sammanflytande» ...
»Men liksom det stora från början varit samhällssfären öfver-
lägset, så har det icke heller med sina verkningar gått upp i
denna». Den socialistiska tankegången måste försvaga den
originella alstringens lifskraft och bringa lifvet i sjunkande.
Erfarenheten bestyrker det också. Hvarken socialism eller natu-
ralism skulle kunna florera längre, om det ej skedde med för-
stuckna lån ur den gamla idealismen.
Liksom de andra modärna riktningarna förhåller sig också
den konstnärligt subjektivistiska helt och hållet till det omedel-
bart närvarande, men är så till vida mera real, att den, i mot-
sats till deras sträfvan för en bättre framtid (som kanske till
sist ingen får upplefva!) sätter som högsta uppgift subjektets
samlande i sköna stämningar. »Högsta målet blir här... ett
förandligande af det sinnliga i fullständig jämnvikt». Så till
vida den skarpaste motsats till den religiösa idealismen, som
fordrar det andligas af gjorda öfverlägsenhet, men också till
naturalism och socialism, som från denna ståndpunkt gärna te
sig som kälkborgerlighet».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
