Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRUNDLINJER TILL EN NY LIFSÅSKÅDNING 77
redan i viss mening funnit, såsom Pascal säger: »Du skulle
icke söka mig, om du icke redan funnit mig.» Erfarenheten
må tusen gånger upprepa för oss, att det onda trots all reak-
tion däremot icke upphäfves, det står dock lika fast och ännu
fastare, att det goda förstärkes, och att lifvet i och med de
religiösa vyerna föres till ett nytt trappsteg. Innerst är det
onda en för oss olöslig gåta, som reflexion och intelligens ej
kan bemästra, men mot hvars fakticitet hela vårt väsen måste
uppbådas. Vår uppgift är att bekämpa det, och vi kunna väl
se riktningen, hvari segren är att finna, men vår insats i
segerarbetet är blott en länk i en större kedja, »en akt i ett
drama, hvars förlopp vi icke förmå öfverskåda».
Kristendomen med sin ursprungliga reaktion mot den gamla
kulturens sjukdomar visar tendens, säger E., att förlägga lifvet
till trons och innerlighetens höga sfär och att lösgöra det från
världsarbetet. Men i själfva verket — och detta är vår tids
ofrånkomliga erfarenhets vinst — verkar det gudomliga ej blott
som världsöfverlägsen höghet, utan som en världen genom-
trängande kraft. Kristendomens uppgift är fördenskull nu
att utdrifva de sista resterna af den dualistiska asketism, som i
dess första tid var af sakläget motiverad. Kristendomen be-
höfver bli kristen »aktivism» för att kunna återvinna den
makt i världen, som världen tagit ifrån den, men som världen
så väl behöfver.
Liksom E:s undersökning utgår från det närvarande, så
återvänder den i sin sista hufvuddel dit. Skall man tillämpa
aktivismens uppgift på samtiden, så får man icke blunda för
dennas kulturella skefheter, men icke heller förbise den fond af
lifssanning, som den gömmer i djupet. Hvarje stor skapande
och gifvande historisk gärning har framvällt ur djupet af
den sanningsvärld, som hvarje tid gömt på i sin för tiden ut-
märkande egenart. Hvarje stor man har utfört sin bragd icke
blott i strid mot samtid och omgifning, utan också som barn
af sin tid, genom att bringa sin tids djupaste innehåll till
potentiering. Goethes gärning kan t. ex. icke tänkas förlagd
till medeltiden, Augustini icke till upplysningstiden. Hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
