Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80 J. WALLINDER
och icke tvingas in i genomsnittsmåttet. Man skulle tycka,
att erfarenheten redan tillräckligt betygat genomsnittsregimens
oduglighet att gifva tillvaron dess skäliga höjd. Men icke förty,
medan den gamla tron hänvisade människorna till en osynlig
värld och fordrade förtröstan på ting, som man icke såg, fordrar
den nya tron mer än så: att vara öfvertygadom raka motsatsen
till hvad man ser, m. a. o. att tro på en lycka och en full-
komning, som viker allt längre ifrån oss.
Den nya samhällstron ser människorna genom abstraktio-
nernas förskönande glasögon och menar dem kunna lefva och
lefva bättre utan stödet och bandet af nedärfda moraliska ord-
ningar. Men människan blir icke bättre genom att skönmålas;
det blir, som Pascal sagt: »L’homme n’est ni ange ni bete,
et le malheur vent que qui veut faire Tånge fait la bete.»
I det enskilda lifvet är det ytterst svårt att bringa för-
soning mellan å ena sidan naturens likgiltighet för skillnaden
mellan godt och ondt och världens påtagliga orättvisa mot det
högre lifvets yttringar samt å andra sidan hjärtats och rätts-
känslans kraf på öfverensstämmelse mellan rättfärdighet och
lycksalighet. Tron på den individuella odödligheten erbjuder
visserligen denna försoning och kan redan därför icke upp-
gifvas. Men äfven här har nutiden en svårare uppgift än förra
tider, i ty att en nutida kulturmänniska icke kan fatta odöd-
ligheten som »ett konserverande af människan med hull och
hår» åt ett efter tiden framträdande »Jenseits». »Emellertid:
deltaga vi med lifvets innersta väsen i en evig ordning, så
tillförsäkrar oss detta lifs öfverlägsenhet öfver tiden också
någon vår varelses öfverlägsenhet däröfver.»
Derin das Beständige der ird’schen Tage
Verbiirgt uns ewigen Bestand. (Goethe.)
Det torde ligga i sakens natur, att de här ofvan lämnade
grundlinjerna till Euckens »Grundlinjer till en ny lifsåskådning»
på det hela taget hafva ett tämligen aforistiskt utseende, och
att sammanhanget, åtminstone på sina ställen, synes mindre
bindande, än det i grunden är. Den fördomsfrie — hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
