Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132 E. STAVE
Jfr ock Heitmiiller: Und es waren Pharisäer gesandt: sie
fragten ihn und sagten zu ihm.
I v. 42 undrar läsaren, hvarför BK. (här och öfverallt där
namnet förekommer) stafvat Cefas med C, då den tillfogade
noten upplyser, att ordet kommer af Kefa!
I v. 50 återgifver BK. Jesu ord till Natanael såsom en fråg^a.
För denna uppfatttning torde väl något stöd kunna åberopas;
Grebhardt, Westcott-Hort, Nestle sätta verkligen frågetecken
efter Jesu ord. Men om nu så skall ske, synes oss också själfva
satsordningen böra förändras, så att hufvudsatsen kommer först.
Enligt vår tanke är det hvarken svenskt språkbruk eller tydlig
mening i BK:s ord — hvilket bäst kommer att visa sig, när de
ej skola läsas, utan åhöras t. ex. från predikstolen: »Eftersom
jag sade dig, att jag såg dig under fikonträdet, tror du?» Vi
undra, huru många i en kyrka skola uppfatta sista satsen som en
frågesats. Anmärkas bör dock, att en man sådan som Zahn icke
betraktar satsen som en fråga utan som ett påstående.
2: 4: Moder, låt mig vara; min stund är ännu icke kommen.
Denna öfversättning torde komma att förefalla ganska främ-
mande för alla, som känna till språket i den af Luther präglade
formen: »Kvinna, hvad har jag med dig att göra» (skaffa)?»
Att denna formulering lägger en öfverraskande skärpa i Jesu
ord, är obestridligt. Och om denna ton nu skulle anses på sin
plats här, hvarför skulle en klang af samma skärpa komma igen
in i det sista? Ty från korset heter det ju också enligt den
traditionella öfversättningen: »Kvinna, se din son!» (19:26)
Sakens förklaring ligger väl i den enkla omständigheten, att för
dåtida — lika väl som för nutida — uppfattning i detta land
tilltalsordet: »kvinna» hade en lika varm och öm karaktär som
vårt: »moder». Att BK. insatt detta i st. för det af ålder
brukliga: »kvinna», är i vår tanke att hälsa som en verklig
förbättring. Att Jesus med tiden på visst sätt blef en främling
t. o. m. för de sina, visar den evangeliska historien klart. Men
vi ha icke några bevis på att han skulle ha brustit i sonlig
vördnad för sin moder. Och en sådan brist ligger dock för
svensk uppfattning i det på de här ofvan anförda ställena använda:
»kvinna». Att den af BK. här häfdade uppfattningen, är den
riktiga, skulle framgå ännu bättre, om man — visserligen mot
flertalet exegeter — med en v. Hofmann och Th. Zahn
hänförde tilltalsordet till den följande satsen, dit det enligt
vanligt grekiskt språkbruk sannolikt hör; i grundt, står ^övai ej
såsom i svenskan först, utan sist: »Låt mig vara; moder, min
stund är ännu icke kommen».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
