Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 E. STAVE
t. ex. jämförelsen med de synoptiska evangelierna, äro också
lika viktiga som de andra. Men på dessa ingår förf. i regeln
icke, åtminstone icke så, att det står i någon rimlig proportion
till det öfriga i hans stora arbeten. Detta gör, att man i denna
kommentar förgäfves söker vägledning rörande en mängd spörs-
mål, som nu dock fylla tiden. Vi säga detta, icke för att för-
ringa, men för att gifva en rätt föreställning om betydelsen af
Zahns kommentar. I ett fall har dock förf. lämnat ett stort
utrymme åt en viktig teologisk fråga, nämligen rörande, upp-
komsten af benämningen Logos på Kristus. Och då hans fram-
ställning här som alltid är högst lärorik, vilja vi i korthet
referera den.
I Johannes-prologen (1: 1—18) framställes, säger Zahn,
hvarken en särskild Johanneisk Logoslära eller någon lära om
Logos, som Johannes från främmande håll upptagit och an-
vändt på Jesus. Johannes förutsätter endast, att Logos var
ett af de många namn, under hvilka den historiske Jesus var
bekant för hans läsare. En sådan benämning skulle kunna
betecknas som en kristlig lära om Logos endast i det fall, att
man antingen likställt människan Jesus med den evige Logos,
eller ansett att denne evige Logos tagit gestalt i den historiske
Jesus. Men om namnet Logos såsom benämning på Jesus hade
uppstått på detta sätt, så väntade man att i prologen finna åt-
minstone någon antydan, att denna i församlingen nyligen upp-
tagna benämning uppkommit på detta sätt — så mycket mer
som namnet endast finnes hos Johannes-evangeliet. Men en
sådan antydan finnes ej i prologen. I evangeliet (8:58; 17:5)
likasom på andra ställen i Nya testamentet förekomma ock ut-
sagor om Jesu föruttillvaro utan någon förbindelse med Logos-
namnet. Vidare ha alla på teistisk grund stående spekulationer,
som betjänat sig af Logos-begreppet, satt Logos i närmaste
förbindelse med världen och i honom sett en skapelse eller
emanation af Gud. Filos Logos uppstår, då Gud bereder sig
att skapa världen. Han är »den som enhet fattade ideal världen,
som går före sinnevärldens uppkomst; han är Guds förstfödde
och äldsta idé.» Men Joh. 1: 1 och 3 utesluter hvarje tanke
på att Logos skulle ha uppkommit, vore det ock före världen,
och särskildt att han skulle ha uppkommit tillsammans med
världen. Hela prologen vet icke om någon annan uppkomst
af den, som bl. a. också kallas Logos, än aflelsen och födel-
sen af människan Jesus, som på grund häraf är Guds ende
son. Att Johannes så starkt betonar, att världen skapats
genom Logos, har icke heller — enligt Zahn — någonting att
skaffa med en Logoslära. Paulus och andra (1 Kor. 8: 6; Kol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
