Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144 E. STAVE
ock klart och tydligt bort förneka de falska föreställningar,
som voro förknippade med Logosnamnet, men efct sådant för-
nekande fattas och själfva ingångsordet, v. 1, passar icke till
den antagna afsikten. När Johannes senare (v. 14) kommer
in på en falsk läromening, så kommer den tanke aposteln här
yill ha fram till uttryck i predikatet: Ordet vardt kött.
Öfverhufvud kan det, säger Z., icke bevisas, att det före de
Johanneiska skrifterna funnits något kristligt parti eller någon
kristen skola, där Logosnamnet användts på Jesus Kristus i en
mening motsatt den; hvari Johannes-evangeliet begagnar det.
Samma grunder, som enligt Z. tala emot Logosnamnets
härledning från alexandrinsk religionsfilosofi eller dess uppta-
gande i följd af en polemisk tendens mot en falsk Logoslära, tala
ock emot det antagandet, att namnet vore ett lån från den
judiska spekulationen öfver Gud, såsom den där genom sitt ord
kallar fram världen och uppenbarar sig i Israel. Till en sådan
kombination kunde en kristen känna sig föranledd, endast i det
fall att Logos redan inom församlingen var ett kändt namn på
Kristus, eller ock att han på förhand var viss därom, att Kristus
var medlare såväl vid skapelsen som vid Guds uppenbarelse
under Gamla testamentets tid. J förra fallet blefve frågan om
huru benämningen Logos på Kristus uppkommit obesvarad.
För antagandet af det senare fallet saknas åter nödiga förut-
sättningar. Tanken på Jesus såsom förmedlare af hela Gamla
testamentets uppenbarelse saknas som sagdt hos Johannes och
tanken på världsskapelsens förmedling genom honom finnes
väl, men spelar en långt mindre roll än hos Paulus, och när
den uttalas, sättes den ej i förbindelse med Logosnamnet. Man
söker hos Johannes likaledes förgäfves efter en omtydning af
Gamla testamentets utsagor eller personifikation af Guds hand-
lingar eller egenskaper eller en användning af de i judarnes
skrifter förekommande utsagorna om Guds vishet såsom skapel-
sens verkmästare. Hvad Joh. 1:1—3 säger om Logos, anvisar
åt denne en helt annan ställning till Gud och det skapade, än
Ordspr. 8: 22—31 anvisar visheten.
Logosnamnet har af Johannes icke hänförts till Jesus själf
såsom dess upphof. Han låter aldrig denne beteckna sig med
detta namn. Däri ligger ett bevis, menar Z., att det uppstått
senare inom församlingen. Men om det nu icke kan betraktas
såsom en främmande planta från hednisk eller judisk mark,
huru har det då uppkommit bland de första kristna? Zahn
finner svaret härpå i 1 Joh. 1: 1—3 och i Uppb. 19: 11—16.
På förra stället framhålles, att den evangeliska förkunnelsen
rör sig omkring Jesu person. Denne kallas här lifvets ord,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
