Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATURANMÄLAN 14 9
egentligare den antiokenska texten, omkring 300 uppkommen i
Syrien, sannolikt en recension, utförd af presbytern Lucianus
från Antiokia (f 311). Denna texttyp kom redan före 400 till
Konstantinopel och blef den härskande i hela Österlandet. Den
återgifves i mer eller mindre ren form af de flesta majuskel-
handskrifter och ett ännu större antal minuskler, af nästan alla
efter niceanska kyrkofäder, af alla äldre bibelöfversättningar, med
undantag af de gammalsyriska, gammallatinska och koptiska
öfversättningarna. Af jämförelsevis sent ursprung är den den
sämsta texttypen. En afläggare af den är just receptus.
2) Den västerländska texttypen, som återfinnas i Codex Canta-
brigensis (D) och betygas af de gammalsyriska och gammal-
latinska öfversättningarna. Därjämte citeras den af de äldsta
kyrkofäderna: Justinus, Irenseus, Tertullianus, Cyprianus m. fl.
Äfven den har uppkommit, i Syrien och därifrån fått en vid-
sträckt utbredning i både Öster- och Västerlandet och är be-
tydligt äldre än den förra. Den går nämligen tillbaka ända till
100-talet, men torde dock icke kunna erkännas som den ur-
sprungliga. 3) Den s. k. neutrala texttypen, som återfinnes i
de viktigaste majuskelhandskrifterna B och K, så ock A, C, L,
T, X, Z och några minuskler och betygas af den nederegyp-
tiska koptiska öfversättningen, den bohairiska, af Clemens,
Origenes, Dionysius och Petrus m. fl. Denna texttyp leder sitt
ursprung från Alexandria, den är mycket gammal och den mest
tillförlitliga. Inom denna texttyp förekomma dock filologiska
ändringar och harmoniseringar, föranledda af alexandrisk smak
och noggrannhet. Det är den s. k. alexandrinska texten. Re-
nast återfinnes denna texttyp i Cod. B. Denna anses därför
såsom hufvudvittnet för den ursprungliga texten. Endast då
den västerländska texten, som eljest är kännetecknad af en
omständlig och parafrastisk framställning, är kortare än B, är
den att föredraga såsom den ursprungliga.
Efter en sådan klassificering och karaktäristik af det text-
kritiska materialet ansåg man sig våga hysa den förhoppningen,
att den text, man på detta sätt vunnit, skulle komma det ur-
sprungliga originalet så nära, som det öfverhufvud var möjligt.
Emellertid har nu denna öfvertygelse blifvit betänkligt rubbad.
Nya upptäckter ha åt den västerländska texten gifvit ett allt
större värde. Härvid ha särskildt den evangeliipalimpsest,
som 1892 upptäcktes på Sinai af Agnes Smith Lewis och ut-
gafs 1894, haft en afgörande betydelse. Denna syr.-sinaitiska
handskrift’leder, liksom den gammalsyriska curetonianska öfver-
sättningen, sitt ursprung från 400-talet, men är äldre än denna.
Från slutet af 100-talet till 400-talet använde den syriska
Bibelforskaren 1908. Haft. 2. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
