Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATURANMÄL AN 239
stående uttryck för en verklig sorg och smärta, kan med full
visshet konstateras.» Förf. anser dock, att vi med tillhjälp af
analogier o. s. v. »kunna leta oss fram till ursprungsmotiven,
som en gång födt dessa handlingar.» Härvid visar sig den
af Schwally framställda hypotesen, enligt hvilken sorgebruken
vore lånade från slaf institutionen och innebure en hyllning
af den döde därigenom, att man i och med desamma beteck-
nade sig som hans slaf, vara ohållbar. Otillfredsställande finner A.
också Griineisens i motsatt riktning gående förklaring, att de
ifrågavarande riterna ursprungligen åsyftat det yttres van-
ställande eller förändrande, hvarigenom man sökte skydda sig
för den dödes ande. Han ger Griineisen såtillvida rätt, att
vissa sorgebruk, såsom afläggandet af ytterkläderna, afrakan-
det af skägg och hår m. m., låta förklara sig såsom ursprung-
liga försiktighets- och skyddsåtgärder, dock icke mot den dödes
ande, utan med afseende å det orenhetsstoff, som tänktes häfta
vid den döda kroppen. Detta belyses med den hos alla pri-
mitiva folk förekommande s. k. tabu-föreställningen. Beträf-
fande en del sorgehandlingar — att rifva sönder sina kläder,
att högljudt ropa, att vältra sig i stoftet, strö jord på hufvu-
det, rycka i sitt hår, skära huden sårig o. s. v — håller A.
före, att den gamla tydningen, som i dem såg helt enkelt ur-
sprungliga uttryck för sorg och smärta, är den enda naturliga
och riktiga.
A:s tydning af sorgebruken innebär förkastandet af den
moderna teorin om en ankult eller dyrkan af de döda hos is-
raeliterna. Denna teori är föremålet för en grundlig gransk-
ning i det fjärde kapitlet (sid. 142—188). Resultatet är, att
G. T. icke innehåller några som helst säkra vittnesbörd därom,
att man i Israel ägnat de döda en religiös dyrkan. Visser-
ligen delade israeliterna (jfr. t. ex. Deut. 26, 12—14) den hos ori-
entens folk allmänna plägseden att förse de döda med mat och
dryck, men detta utvecklade sig icke till någon egentlig offer-
kult. I samma kapitel afhandlas dödsbesvärjelsen, som omtalas
i G. T. åtskilliga gånger, men fördömdes af Jahve-tron och
dess målsmän i alla tider lika strängt som allt annat trolldoms-
och spådomsväsende.
I slutkapitlet — Jahve och Scheöl — tecknas den öfver
dödsriket triumferande tron, som bryter sig fram på den reli-
giösa erfarenhetens väg i Job. 19 och psalmerna 16; 49 och 73.
Med några ord beröres också tron på uppståndelsen, som möter
oss i Jes. 24—27 och Dan. 12. Detta sista kapitel är i
jämförelse med de föregående något knapphändigt. Särskildt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
