Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292 CARL EDQUIST
saken är Honom behaglig och om den af Hans församling omfattas
med hjärtedeltagande. Det är för att väcka ett sådant, som under-
tecknade, efter gemensam öfverläggning om denna sak, framlägga
dessa sina tankar och önskningar. De vilja därmed åtminstone bringa
den viktiga frågan på tal och framkalla en diskussion eller ett mera
allmänt uttalande. Sådant kunde med fördel ske t. ex. vid präst-
möten och prästsällskapssammanträden. — Det är således icke me-
ningen att nu göra ett upprop för insamling af medel på annat sätt
än att vi erinra, att, om någon, som fått de timliga medlen i rikare
mått, skulle känna sig manad att offra en summa för ett godt verk,
grundläggandet af en diakonanstalt utan tvifvel är ett sådant. Hvad
angår de ledande personerna, så skola de nog finnas och kanske
själfva erbjuda sig eller påpeka andra, om annars det skriande be-
liofvet af diakoners hjälpande arbete i den myckna nöden behjärtas.
Stockholm i mars 1892.
J. C. Bring, G. E. Beskow,
Diakonissanstaltens föreståndare. Pastor.
Johannes Kerfstedt, W. Rudin,
Förest, för Fjellstedtska skolan. Professor.
Detta upprop hade naturligtvis sin långa förhistoria. Man
kunde peka på den årsberättelse från diakonissanstalten i Strass-
burg, som på 1840-talet kom som en tändande gnista till
några varmhjärtade personer i vårt land och som gaf anled-
ning till ett sammanträde i Stockholm den 14 april 1849 för
»åvägabringande af en diakonissanstalt». Så snart som två år
därefter kunde anstalten börja sitt arbete.
Bland uppropets undertecknare står diakonissanstaltens
förste föreståndare, doktor J. C. Bring. Och han hade under
mångårig verksamhet trängt djupt in i diakoniens utvecklings-
möjligheter i vårt land.
Vid vårt första kyrkomöte 1868 väckte lektor J. Widén
en motion »angående den s. k. lekmannaverksamhetens inord-
nande i kyrkan». Därvid yttrade han bland annat:
»För min del har jag icke kunnat finna någon annan och lämp-
ligare åtgärd för lekmannaverksamhetens inordnande i kyrkans tjänst
än inrättandet af ett nytt kyrkligt ämbete för den kristliga, helt och
hållet frivilliga kärlekstjänsten för medkristnas andliga och timliga
väl i det gudomliga ordets spridande och förklaring, barns under-
visning, sjukas och värnlösas yard och skötsel, hvilket ämbete jag för
dess rent andliga funktioner ville gifva namnet evangelistämbete och
för dess mera timliga, namnet diakon- och diakonissämbetet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
