Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSEA DIAKONANSTALTEN 301
vårdsförordningen. Men målet fick aldrig släppas ur sikte: ele-
vernas fostran till andligt sunda, friska och starka personligheter.
Dagordningen var faställd för så godt som hvarje timme
från klockan 6 på morgonen till half 3, då middagsklockan
ringde. I denna dagordning ingick dock ej blott undervisning
och frukosttimme, utan äfven praktiskt arbete af hvarjehanda
slag. Tjänstepersonalen var som i ett sundt hem med duktiga
barn mycket ringa. Eleverna fingo vara sina egna tjänare.
I tur och ordning tjänade de äfven vid bordet liksom de första
diakonerna under apostlarnas tid.
Den teoretiska undervisningen är blott en sida af dia-
konutbildningen. Eleverna måste också praktiskt tränas på
lämpliga öfningsfält för sina kommande, ofta svåra uppgifter.
Sådana öfningsfält stodo, som redan nämnts, anstalten till
buds i Gefle stads fattigvård. Till en början var det också me-
ningen att hufvudsakligen utbilda eleverna för fattigvårdens tjänst,,
hvarför större delen af utbildningstiden användes för detta arbete.
I Febes julhälsning 1898 skrifver biskop Lövgren om »En
svensk diakonanstalt i sin begynnelse». Vi låna därur följande
lifliga skildring af elevernas verksamhet, särskildt på Gefle fattig-
vårdsinrättnings olika områden:
»Låtom oss nu försätta oss midt i detta arbete. De enk-
laste uppgifterna torde möta eleverna i härberget för vandrare.
Där komma de därför antagligen att först utföra hjälptjänst.
Mot kvällarna pläga härbergets gäster infinna sig. Där kom-
mer en rusig mansperson och pockar på inträde. Som han är
redlös, kan man icke lämna honom på gatan, utan öppnar por-
ten, så att han får komma in på gården eller möjligen vid kallt
väder in i förstugan. Genast telefoneras efter polis, ty härber-
get är icke till för druckna, utan de få sofva i finkan. Så klap-
par en annan på. Han råkar vara från staden och hänvisas
därför till fattigvårdsbyrån, ty å härberget mottagas endast
husvilla vandrare, alltså personer från främmande ort. Åter
kommer en annan. Denne hör till det folk, för hvilket här-
berget är till. Han föres alltså in. Först får han i ett afkläd-
ningsrum aftaga sin ofta trasiga och smutsiga dräkt. Denna
hänges in i en desinfektionsugn. Under tiden iordningställes
i det bredvid liggande badrummet ett varmbad, hvari gästen ef-
ter aiklädningen får stiga ned. Efter erhållet bad och dusch
fortsattes vandringen till påklädningsrummet, där en lämplig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
