Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356 F. FÅHRAEUS
problemen genom hänvisningen till den nya gudsgärningen i
Jesu död och (särskildt) uppståndelse. Förf. fortsätter med
en framställning af apostelns åsikt om förhållandet mellan
dessa båda stora fakta och deras betydelse just för försoningen
samt i sammanhang därmed förhållandet mellan rättfärdighet
och nåd såväl i Israels tänkande som i den stora gudsgärningen,
hvarvid beröres den sträfvan till en syntes dem emellan, som
framträder i det ställföreträdande lidandets faktum, och angif-
vas de olika uttrycken hos Paulus för en lära, som hos honom
dock aldrig hann att blifva färdig. I en följande afdelning
uppställer förf. den frågan: hvad betyder denna Pauli lära för
oss? hvilken åter framkallar den andra: tolkar aposteln Kristi
gärning rätt? Så kommer då framställningen in på förhållandet
mellan Paulus och Jesus och på Jesu egen uppfattning af sin
gärning, »budskapets» betydelse, den syndaförlåtelsens gåfva,
som af Jesus meddelades redan under hans tid på jorden, i
sammanhang hvarmed en utredning lämnas af Jesu ställning till
tanken på Guds vedergällande rättfärdighet, af hans visshet om
att vara människornas domare och hans beslut att varda deras
frälsare samt af hans död såsom den nödvändiga följden af
denna dubbla uppgift eller såsom syntesen af hans rättfärdig-
het och hans kärlek. Härefter behandlas grunden för vår tro
på försoningen och olika meningar, som härom framträdt, hvar-
vid hufvudvikten faller på Jesu Kristi mäktiga personlighet
med »det obetingade godas» verklighet, så olik all annan i
erfarenheten gifven, eller från en annan synpunkt »den lefvande,
oss alltjämt med sin välsignelse nära Kristus», dock oskiljak-
tigt förbunden med den historiske. Slutligen få vi lyssna till
några anmärkningar om försoningen, sådan den framträder för
tanken och sådan den visar sig för samvetet, att vissheten om
den alltid måste på nytt genom kamp vinnas, samt att tron
därpå, om den fattas rätt, i själfva verket bildar kärnan i
tron på en lefvande Gud.
Sådan är i korthet och i stora drag gången af den liffyllda
framställningen. Jag meddelar nu ett mer detaljeradt referat
af vissa väsentliga punkter i undersökningen och inströr därvid
eller bifogar några kritiska reflexioner.
Med rätta framhåller förf., att det stora religiösa proble-
met för Paulus, liksom för hela Israel, är framsprunget ur lif-
vets konkreta verklighet, så att hans försoningslära ej utgör
slutstenen i vidtsväfvande spekulationer, utan har framgått ur
hans djupa syn på Israels historia. Jämförelsen mellan hel-
lenismens betraktelse af »kosmos» såsom ett hvilande konstverk,
där allt är färdigt, och där tanken har att utläsa det väsent-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
