Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN BOK OM FÖKSONINGEN 3 65
en verklighet, som ej naturvetenskapen med sina metoder kan
nå. Här tangera förfrs tankar på mer än en punkt dem, som
framställts af samtidens store tänkare Rudolf Eucken. Men
han söker bereda långt vidsträcktare utrymme åt det positivt
kristna än denne. I Jesu Kristi person finner han denna säkra,
öfver världsliga punkt, svaret på det gamla öds \ioi rcoö otö>,
och till en rätt syn på denna måste man kämpa sig fram utan
stöd af en falsk apologetik, som naturvetenskapen lärt oss att
bortkasta. Från Jesu person vidgar sig sedan utsikten öfver
utkorelsehistorien, och man lär sig att se med »samvetets syn
på världen». Här framdrages vikten af den reformatoriska
frälsningsvissheten till skillnad från våra dagars rop på san-
ningsvisshet i intellektuell mening, och högst slående påmin-
nes om, att vid den förra frågas icke, om Grud finnes, ty vi
känna honom då endast alltför nära. Från den allmänna
frälsningshistorien glider blicken till individens, då äfven där
medelpunkten blir försoningen eller Jesu död och uppståndelse.
Försoningen får då icke blifva en lära bredvid andra, utan
kommer att för människan betyda hela kristendomen, de van-
liga hellenskt- intellektualistiska synpunkterna måste vika.
Uppståndelsen får betydelsen af den lefvande Kristus, den med
sin välsignelse oss nära: här hafva vi från viss synpunkt tros-
grunden, men gå vi icke på samma gång tillbaka till den his-
toriske Kristus, hamna vi lätt i svärmeri. Och Kristi död kom-
mer att betyda den afgörande segern för kärleken och rätt-
färdigheten tillika, på samma gång som den blir underpanten
på att hela hans verk kommer oss till godo. Döden får ej
lösslitas från Kristi kallelsegärning som ett helt, men ännu
mindre från uppståndelsen, villkoret för fortsättningen af fräl-
sarens verk med oss och garantien för dess seger, hvarför
medlet icke är endast ordet, utan ock lifvets »besökelser»
(s. 122).
De sista bladen af framställningen ägnar förf. åt en del
anmärkningar, som synas honom vara af vikt för ämnets rätta
uppfattning, om de ock ligga vid sidan af hufvudgången för
själfva undersökningen. Då här i själfva verket gäller tolk-
ningen af ett under, kan läran aldrig blifva rätt färdig. Frå-
gorna härom äro främst samvetsfrågor, hvartill svaren måste
genom kamp vinnas, de ligga aldrig färdiga såsom en hvilande
besittning. Det kvietiv, som ligger i försoningen, är till för
den kämpande, ej för den sofvande. Och det djupt etiska all-
var i förening med trosglädje, som präglar förf:s hela stånd-
punkt, och som visar sig i den stränga konsekvens, hvari han
håller nådens och rättfärdighetens tanke innerligt tillsamman,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
