Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368 HJALMAR HOLMQUIST
grekisk-ortodoxa» (Bonwetsch 1906, så ock greken
1904, eller »den orientaliska» (Kattenbusch 1904). Historiskt
sedt förblir dock den traditionella benämningen »grekisk-katolsk»
den mest träffande.
Utformningen af denna kyrka går tillbaka till gamla kyr-
kans tid. Kristendomens tudelning i en västerländsk (latinsk,,
romersk) och en österländsk (grekisk) katolsk kristenhet be-
gynte nämligen redan under 3:e årh., påverkad särskildt af kyrko-
fäderna Tertullianus’ och Cyprianus’ verksamhet i Västern samt
Clemens Alexandrinus’ och Origenes’ verksamhet i Orienten*
Den allmänna skillnad, som fanns mellan den latinska och den
grekisk-orientaliska världen i folkkaraktär och tänkande, bör-
jade genom dessa män och deras lärjungar att sätta sin prägel
äfven på den kristna religiösa utvecklingen. Man kan skönja
konturerna af två olika tänkande kristna världar redan i arian-
ska striden; det yttre framträdandet i två skilda kyrkor fram-
kallades dock först genom romerska rikets tudelning 395. Un-
der olika yttre ledning kunde de båda kristna kyrkohälfterna
snabbare och bestämdare utvecklas åt hvar sitt håll både i or-
ganisation och åskådning. Under det att Roms biskopar tack
vare folkvandringarna och västromerska kejsardömets förfall
kunde under 5:e årh. utbilda det fulla påfvedömet och kring
detta samla hela Västerns katolska kristenhet, organiserades i
den grekisk-orientaliska rikshälften kyrkan under kejsardömets
ledning i full analogi med den politiska och borgerliga riksin-
delningen med 4 patriarker som spetsarna, däribland Konstanti-
nopels (Bysans’) intog främsta platsen som biskop i kejsarens
residensstad (genom mötet i Chalcedon 451), men i fullständigt
beroende af kejsaren. Från denna tid kan man alltså tala om
en påfvekyrka och en bysantinsk kyrka. Genom kejsar Justi-
nianus I:s (527—565) storartade lagstiftningsverksamhet fick
den senare sin säregna organisation och författning fullt ut-
bildade och lagfästa. Vid samma tid fullbordades ock den ut-
veckling i åskådning, som mer än alla yttre olikheter bidrog
att för alltid skilja den grekisk-orientaliska kyrkan från den
västerländska. Under det att i den senare det praktiskt reli-
giösa, frågan om synd och nåd, trädde i förgrunden, särskildt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
