Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN GREKISK-KATOLSKA KYRKAN 369
genom Augustinus’ verksamhet, var i den bysantinska kristen-
domen det spekulativa momentet förhärskande; om Västern i
Kristus såg en historisk person, som kunde frälsa från syndens
straff, tedde sig Kristus för Östern som en naturmakt, som in-
kommit i världen, som var starkare än döden och därför kunde
gifva materien, människan odödlighet. Förkastandet af den
augustinska läran om synd och nåd har alltid förblifvit en af
den ortodoxa kyrkans viktigaste afvikelser från de västerländ-
ska (enligt grekisk uppfattning har människan genom synda-
fallet visserligen förlorat fullkomligheten i förnuft och kunskap
men icke viljefriheten; arfsynden har icke karaktär af skuld
utan af en naturbörda). Om praktisk verksamhet var Väster-
landets sedliga ideal, äfven inom munkväsendet, så fann bysan-
tinaren sitt ideal i stilla overksam kontemplation. Framåtskri-
dande blef den västerländska, stillastående den österländska
kyrkans kännemärke.
Detta gäller främst det dogmatiska området. Under det att
dogmbildningen ännu alltjämt fortsattes inom Västerns kyrkor,
stannade den grekisk-katolska kyrkan i detta afseende vid
Chalcedonmötets beslut. En faktisk fortbildning har visserligen
ej ens den ortodoxa kyrkan kunnat undandraga sig, särskildt
under 17:e århundradet (se nedan), liksom det 18:e århundra-
dets västerländska rationalism ej gick ens dess teologi spårlöst
förbi; men strängt taget har den allt fortfarande blott två
dogmer: nicaenums treenighetslära och chalcedonenses kristologi
(hvartill kan läggas läran om bilderna, tillkommen under bild-
striden). Intresset för dogmatiska frågor domnade ock från
Justinianus’ tid bort i den grekiska kyrkan, och denna hängaf
sig i stället under inflytandet af Dionysios Areopagitas1
nyplatonism åt kult- och mysteriefromhet. Kulten blef näm-
ligen under Åreopagitas’ inflytande för bysantinaren en för-
sinnligande framställning af det gudomliga, hvaraf människan
på ett mystiskt sätt kunde få del genom att from deltaga i alla
de olika gudstjänst ceremonierna. Hvarje detalj i dessa cere-
1 Dessa nyplatonsk-kristna skrifter, hvilka utgåfvo sig vara från den i
Apg. nämnde Dionysios, äro tillkomna mot slutet af 400-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
