Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN GREKISK-KATOLSKA KYRKAN 371
öfvergående (den slutade 519), men fick betydelse därigenom,
att Konstantinopels patriark under densamma tog sin ännu be-
varade titel ekumenisk iiatriark, därmed uttryckande sitt an-
språk på att vara den östromerska rikshälftens högsta kyrkliga
myndighet (titeln innebär icke likt påfvetiteln anspråk på högsta
ställningen inom hela kristenheten). Trots upprepade smärre
schismer bevarades dock i folkmedvetandet uppfattningen af
Österns och Västerns kyrkohälfter som en enhetlig rikskyrka,
ända till dess påfvedömet definitivt sökte anknytning hos
frankiska riket och ett nytt romerskt kejsarrike under Karl
den store skapades i direkt motsättning mot det gamla östro-
merska. Den sålunda vidgade klyftan mellan Östern och Västern
fick sin religiösa och kyrkliga belysning genom Konstantino-
pel-patriarken F o tios’ (»den grekiska kyrkans Luther») schism
867. Fotios lyckades genom betonandet af Västerns egenmäk-
tiga ändring af Österns heligaste symbolum (inskjutandet i
Konstantinopolitanum af Filioque,1) en gång för alla rubba den
bysantinska kristenhetens förtroende till Roms ortodoxi. Gre-
kerna började betrakta enbart sin kyrkohälft som den orto-
doxa kyrkan, den enda verkliga vårdaren af den äkta kristen-
domen. Och därigenom att Fotios äfven betonade olikheten i
kult mellan Rom och Konstantinopel (se vidare nedan), upp-
reste han den grekiska världens starkaste religiösa instinkt till
kamp mot Västerns kyrka. Fotios’ schism öfvervanns till det
yttre, och en liflig växelverkan ägde rum mellan de båda
kyrkohälfterna under 10:e och ll:e årh. Men totalåskådningen
förblef motsatt och ledde till den definitiva sönderbrytningen i
två kyrkor genom den väldige patriarken Michel Cerularius
1054, hvars mål var att genom kamp mot det kätterska Rom
samla hela grekiska kyrkan under Konstantinopels starkt rub-
bade centralmakt. Det lyckades honom att ej blott få den
yttre schismen till stånd i de högtidligaste former, utan ock
1 När Symbolum Constantinopolitanum genom bysantinskt inflytande
antogs i Spanien mot 6:e århundradets slut, upptogs där satsen, att Anden
utgår äfven af Sonen, från det i Spanien högt aktade symbolum Athanasianum
och insköts äfven i Konstantinopolitanum; i denna form vann det senare
symbolet allmän utbredning inom Västerns kyrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
