Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN GREKISK-KATOLSKA KYEKAN 373
folkningen i Orienten. Och när islam snart uppslukade största
delen af östromerska rikets område i främre Asien och Afrika
(600-talet), hade de gamla patriarkaten i Alexandria, Antiokia
och Jerusalem blifvit ytterligare starkt decimerade; deras inne-
hafvare residerade redan under medeltiden mest i Konstantino-
pel. I stället vann den bysantinska kyrkan ersättning genom
slavernas kristnande (de bömiska och märiska tjeckerna vun-
nos dock omkr. 860 för Rom). Viktigast var här ryska rikets
öfvergång till den grekiska kristendomen 887— o. 1200. Kon-
stantinopels kyrkliga öfverhöghet öfver hela denna kristna värld
växte i styrka under medeltiden. Stadens fall 1453 var ett
hårdt slag för de ortodoxa kristna, hvilka förlorade sin cen-
tralhelgedom, Sofiakyrkan, och i sin forna hufvudstad förvisades
till blott ett kvarter, Fånar. Eljest fingo de under turkiskt
herravälde behålla sin religionsfrihet och kyrkliga organisation,
mot det att deras kyrkliga ämbetsmän tillika fungerade som
den turkiska regeringens civila domare och skatteindrifvare.
Några unionsförsök med påfvedömet tillätos naturligen ej af
sultanerna; den ortodoxa befolkningen i de gränsländer, som till
en tid ännu hörde under »latinskt» herravälde (t. ex. Kreta till
1669), betraktade ock turkarnas herravälde snarast som en sorts
befrielse; ännu 1798 förklarade ock den ekumeniske patriarken,
att försynen hade sänt osmanerna till kyrkans bästa. Däremot
riktades under turkarnas regemente de kristnas blickar allt mera
till det fria ortodoxa Ryssland, hvilket redan efter konsiliet i
Florens börjat själf tillsätta sina metropoliter och som 1589 i
Moskua erhållit ett själfständigt patriarkat. Tyngdpunkten inom
den grekisk-katolska kristenheten började flyttas öfver till den
slaviska världen, särskildt sedan Ryssland under 18:e århundra-
det ryckt upp till europeisk stormakt och den ortodoxa kyrko-
enheten allt mera upplösts (se nedan). Allt fort behåller dock
den ekumeniske patriarken i Konstantinopel ställningen som den
i rang främste inom hela den ortodoxa kristenheten, med rätt
att under vissa förhållanden tala i dess namn (ett exempel se
nästa sida).
Äfven under den turkiska tiden saknades ej unionsförsök
med andra kyrkor. Kyrillos Lukaris, patriark i Alexandria och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
